1 av 2
2 av 2
Recension | Litteratur

Navet i Line Blikstads nya roman är mamman

"Mytiska lager i ett vanligt liv"
2:16 min

Nio år efter debuten kommer den norska författaren Line Blikstad - uppvuxen i Västergötland och utbildad på Biskops Arnös skrivarlinje - med en ny roman om familj, lögner och fotografier. Jenny Aschenbrenner har läst New Frontier Hotel.

I ett vitt hus någonstans i Sverige stryker Otto omkring, pojken som ser och hör och förstår allt. Men systern Livs sätt att vända ömhet till något farligt, det förstår han inte riktigt. Och pappa Evert, den store fotografen med sina flaskor med ett fartyg på - Explorer, upptäckare. Och det förflutna, allt det man inte talar om, inte bör beröra.

Men navet i Line Blikstads roman New Frontier Hotel är ändå den undflyende Edit, mamman. Alltings mittpunkt men samtidigt så lös i sina konturer att hon blir svårgripbart som rök.

Jag kommer att tänka på Monika Fagerholms mäktiga flicksaga om Glitterscenen när jag läser Line Blikstads nya roman. Likheten finns i hur de mejslar fram de mytiska lagren av ett vanligt liv och lägger varv på varv av tunn berättelseväv tills en bild träder fram. Men Line Blikstad har ett något mer linjärt berättande och en annan distans mellan sitt språk och sina romanfigurers.

Hon återvänder här till samma tema som i den sparsmakat laddade debuten "till Ester", om mamman som inte riktigt klarar av att vara mamma, som lämnar sitt barn för att bygga ett nytt liv, med ny man. I New Frontier Hotel lämnar Edit sin John och åker till USA, men kommer tillbaka och hämtar honom hos föräldrarna i Norge, flyttar till Sverige med Evert, får två nya barn, men slutar aldrig längta bort.

Och i det vita huset byggs ingen idyll utan ett familjeliv där luften är tjock som gröt av längtan och undertryckt vrede. Hemligheter ligger dolda under varje soffkudde. Berättandets skiftande perspektiv förstärker intrycket av att här pågår det känsloladdade men planlösa sökande som sker inom familjer.

Det finns en suggestiv kvalitet i Line Blikstads sätt att berätta, i hennes sätt att i blixtbelysta pusselbitar, göra nedslag här och där i familjehistorien. Men det skapar också ett avstånd, berättelsen blir en ström av bilder som alltför lätt flyter förbi. Vad som ändå berör är den hotfulla ansamling hemligheter som blir en avgrund för en liten Otto att balansera över.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".