Fia (Tova Magnusson), David (Björn Kjellman) och Jörgen (André Wickström) begrundar valnederlaget. Foto: SF
recension | film

Underbart roligt om kärlekens politik i Fyra år till

Måns Hirschfeldt: "Det rosa skimret lägger sig över land och folkvalda."
2:15 min

Komedi Fyra år till är skådespelande regissören Tova Magnussons andra långfilm efter debuten med Fröken Sverige 2003. Och de där fyra åren de syftar på den svenska mandatperioden, filmen börjar på valnatten och Björn Kjellman spelar den segervisse folkpartiledaren David Holst.

David Holst är i filmens början valets vinnare och vår blivande statsminister - i några minuter iallafall , sen visar det sig att alliansbrodern Kristdemokraterna har ramlat ur riksdagen - varpå sossarna med viss förvåning kan utropa "fyra år till". Och då går luften ur Holst som snart också rasar i opionsundersökningarna. Så där står han framför en hiss, brevid en snygg socialdemokrat.

Den här filmen berättar två kärlekshistorier. Den ena är den uppenbara, den som börjar där vid hissen. Den är ackompanjerad av trånande Ratata-låtar och kommer bocka av den romantiska komediens alla obligatorier. Inklusive det faktum att David ju är gift med Fia när han träffar Martin.

Den andra kärlekshistorien utspelar sig mellan filmens manusförfattare Wilhelm Behrman och politiken. För han måste älska politik, eller i alla fall älska de möjligheter som det politiska språket erbjuder. Krasst och beräknande bakom lyckta dörrar, storstilat och tomt i talarstolen.

Och när han tar riksdagskammarsnacket med sig in i sängkammaren, så skriver Behrman en av de smartaste och roligaste svenska filmdialogerna på länge. Och den får liv och ton och tempo i regissören Tova Magnussons skickliga växelspel mellan underskruv och smash.

Björn Kjellman och Eric Ericson är dessutom ett förtjusande par, och birollerna rena pärlbandet: André Wickström som en mycket lakonisk talskrivare, Sten Ljunggren som pappa gråsossen som raggar överklassdamer på Karlaplan och så Inger Hayman som spelar Davids mamma med en så brinnande frikyrklig och folkpartistisk övertygelse att hon är helt fenomalt döv för omvärlden, inklusive för det faktum att hennes son är homosexuell.

Som om det nu spelade nån roll, när det rosa skimret lägger sig över land och folkvalda.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".