Knutbyrättegången - en språkligt nygammal värld

Det är uträknat att mediabevakning av mordet i Knutby redan för ett par månader sedan var mer omfattande än bevakning av mordet på Anna Lindh. Så finns det något nytt att säga? Mikael Timm ägnade några timmar åt att lyssna till språket i gårdagens förhandlingar och hamnade i det hinsides Sverige.

Det är nästan alltför lätt att säga något om Knutby. Vad som helst. Man behöver bara höra någon minuts bandupptagning från rättegången för att associationerna ska komma. Det är berättelsen om en sekt, en variant av Charles Manson-dramat. Som filmen Trasdockan om den onde pastorn mellan hat och kärlek.

Men det vanliga språket räcker inte. Här handlar det om en annan värld, det hinsides Sverige. Rösterna är tydliga som i ett radiodrama från 50-talet. Åklagarens är torr och precis. Hon skiftar mellan till synes inkännande frågor om hur den åtalade känt sig för att i nästa minut vilja ha precist besked om när en viss telefon användes.

Orden når oss men når de församlingsborna, når de pastorn?

Han är nära gråten när han talar om sin första hustru. Senare blir han saklig, rentav pedagogisk när han försöker beskriva hur en troende tänker för åklagare och domare som lever i den här andra världen, den som är så främmande för pastorn och hans församlingsbor. Ibland nästan fnissar han när han över svårigheterna att förklara.

När vi andra gnäller över parkeringsböter eller klagar på den nye ledaren av Bingolotto talar Knutbyborna om synd och frälsning. När man lyssnar till pastorn är Knutby en en erogen och religiös zon. Vi andra har bredband, de har direktkontakt med Gud, och lever därefter. Sodom, Gomorra och Knutby. Sex och Synd, bön och behandling, Fan och frälsning.

Allt pågår i en osalig – ja, det är nog ordet, en osalig blandning av trivia och drama. Synden bor i monteringsfärdiga hus. Pastorn verkar visserligen kunna lika mycket om dataprogram och SIM-kort som om Bibeln. Men historien om Knutby bör skrivas som en gammaltestamentlig text, byns invånarna bara gästspelar i vårt århundrade.

Vi andra promenerar för att gå ned vikt, Knutbyborna tar en bönepromenad och får besked från Gud om vem som ska vara ihop med vem. Eller demoniserar jag byn? När flera troende börjar stanna hemma därför att de skadats i kampen mellan det onda och det goda ingriåper en församlingsledare och påpekar att kampen mot djävulen inte får leda till sjukskrivning. Fan ska bekämpas av proffs, det väl säga pastorn.

För honom har det har varit långa dagar i vingården. Pastorns arbetsdag kunde börja med religionsundervisning, lite adminstration, möte i församlingsrådet. Därpå följer kvällen med pastorsträffar och föreningsmöte, efter det en middag med vinprovning och samtal om begreppet Kristi Brud som pågår till midnatt. Hemma väntar hustrun, lite kvällsbön och när hon lagt sig träff med ny kvinna. Och när älskarinnan i sin tur är ivägskickad blir det fler telefonsamtal med en tidigare älskarinna. Några timmars sömn och så en ny arbetsdag.

Jag misstänker att fler åhörare känner som jag: det egna livet är allt en smula futtigt jämfört med Knutby. Och en sak har jag definitivt lärt mig av Knutby: Gamla Testamentet är mer uppdaterat än nya.

Mikael Timm

mikael.timm@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".