George Pistereanu är sammanbitet övertygande och prisades välförtjänt på Stockholm Filmfestival. Foto: Folkets Bio
recension | Film

"Vill jag vissla så visslar jag" en film att lyssna till

Måns Hirschfeldt: Välsjungen och dov frihetssång
2:01 min

Den rumänska filmen Vill jag vissla så visslar jag (regi: Florin Serban) visades på den nyligen avslutade Stockholm Film Festival och den har tidigare utmärkt sig just i festivalsammanhang när den vann Silverbjörnen i Berlin tidigare i år. Nu går den upp också på den ordinarie repertoaren och Måns Hirschfeldt har sett den.

På pappret kan det låta som en parodi på en misärskildring. Silviu är en 18-åring som sitter i rumänsk ungdomsfängelse. Han känner stort ansvar för sin lille bror som han tidigare tagit hand om eftersom pappan ligger på sjukhus och mamman flytt familjen.

Men så kommer brorsan på besök och säger att mamma dykt upp och tänker ta med honom till Italien, något som Silviu tänker göra allt i världen för att stoppa. Så när en ung kvinnlig socialarbetare dyker upp blir han inte bara betuttad, han finner också ett kidnappningoffer med vars hjälp han kan tvinga sig ur fängelset, bara några dagar innan han ändå skulle friges.

Filmens hårda kärna är den totala desperation som Silviu rimligen måste känna. Det som får honom tvinga allt överstyr och döma sig själv till säkert flera år till bakom galler. Samtidigt är den desperationen mest något som ligger under ytan. För hur jävligt hans liv med mamman varit och hans fasa inför vad hans bror ska genomlida det samma: filmens själsliga knut, den är mest antydd.

Vi får helt enkelt lita till Silvius version, och att för det för honom närmast handlar om nödvärn och nödvändighet. Skådespelaren George Pistereanu är mycket sammanbitet övertygande i en huvudroll som mycket välförtjänt prisades på Stockholm Filmfestival.

Kidnappnappningsdramat får dock en lite tillrättalagd ton av att den söta socialarbetaren trots att hon förstås är livrädd ändå ska vara lite förtjust i Silviu. Men förutom det är Vill jag vissla så visslar jag en välsjungen och dov frihetssång.

För det är en film att lyssna till, där blåsten, och syrsorna berättar en historia om en annan värld som finns där ute, nästan men ändå inte inom räckhåll.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".