Jacques (Brian Cox) vill lära upp Lucas (Paul Dano) att bevara baren som en bastion mot allt feminint. Foto: Scanbox
Recension | Film

Brian Cox som bullrig och bitter hund räddar dravel

Måns Hirschfeldt: Låt oss kalla det "Det går visst att lära gamla hundar sitta-genren".
1:22 min

The Good Heart är regisserad av islänningen Dagur Kári och stoltserar med den brittiske skådespelaren Brian Cox i huvudrollen som en grinig gammal bartender.

Ni har sett det förut och ni kan genren, även om den kanske inte har något namn. Så låt oss kalla den "Det går visst att lära gamla hundar sitta-genren."

Alltså en äldre bitter man som väcks ur sin cynism och livsleda av en oförstörd yngling och sedan så slutar det förvånsvärt ofta med en trevlig pensionärstillvaro på en sandstrand. Den gamla hunden i det här fallet är bartendern Jacques och ynglingen den hemlösa Lucas.

De har båda stirrat döden i vitögat och Jacques vill nu lära upp Lucas så han kan ta över baren och bevara den som en bastion mot allt feminint. Varpå en viss April förstås gör en regnvåt entré.

Hon är en eterisk fransyska och väldigt "petite". Och det säkerställer att The Good Heart både till sin historia och sensmoral blir precis den sorts dravel som är inskrivet i själva genredefinitionen.

Fast: om det finns en skådespelare som jag beredd att titta på när han genomgår detta andra vuxenblivande så är det Brian Cox. För han bullrar så ljuvligt och stirrar så vildögt. Här har han fått en så pass välskriven uppsättning okvädningsord och förolämpningar att sprida omkring sig att... ja, vi kan väl säga: låt gå för den här gången då.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".