Simmaren

Det har börjat komma en ny sorts romaner om de gamla öststaterna. Medan muren stod kvar och järnridån var nerfälld fick vi läsa om gråhet och förtryck. Det politiska systemet var huvudperson. Författaren var oftast dissident och satt i andlig eller bokstavlig husarrest eller tom exil. De nya romanerna skildrar människorna och deras enskilda öden. Vi får läsa om politikens verkningar på individens liv snarare än om politiken. En sån ny roman är ”Simmaren” av den tyska författarinnan Zsuzsa Bank. Den har blivit en bästsäljare och fått många priser i Tyskland, något som är ovanligt för en debutroman. Kulturredaktionens Maarja Talgre har läst ”Simmaren”.

”Simmaren” av Zsuzsa Bank är en roman om saknad. En saknad som är så intensivt skildrad att man som läsare får ont i kroppen.

Vi befinner oss i Ungern på 1950-talet. Revolten 1956 har slagits ner med våld av Sovjetunionen och i det kaos som råder försöker många fly till väst. Somliga överlagt. Andra spontant.

En ung kvinna i en liten by tar en morgon tåget till gränsen istället för att åka till sitt arbete på fabriken. Hon säger inte adjö till sin man eller de två barnen. Hon kommer aldrig tillbaka.

Så faller vardagens och familjens struktur samman. Den övergivne maken säljer gården och drar iväg med barnen till olika släktingar runtom i Ungern. De bor överallt och ingenstans och barnen går aldrig i skolan mer. Ständiga avsked och pappans ciggarettfimpar.

Saknaden efter mamman är som ett svart hål. Värst för lillebror Isti, som periodvis helt förlorar kontakten med omvärlden. Berättare och vittne är elvaåriga Kata. Det är alltså ur barnets perspektiv vi följer det som händer: med barnets sorg, fantasi och humor.

Och vem är simmaren? Är det den egotrippade pappan som bara är stark, fri och lycklig på sina långa simturer? Eller är det sonen som försöker simma ifrån sin smärta?

Det här är en oerhört sorglig berättelse. Samtidigt är den så livfullt och vackert skriven att man blir glad och ljus av att läsa den. Det är lätt att tro att historien är självupplevd, och Szusza Bank är visserligen barn av ungerska flyktingar men hon är född 1965. Ibland överträffar faktiskt dikten verkligheten och översättaren Ulrika Wallenström har bidragit till det.

Maarja Talgre

maarja.talgre@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".