2010 - Året då de flesta skulle ut ur tävlingen

3:48 min

Kulturnytt ger fotnoter till 2010 såhär i nyårstider, sådant som kanske inte var uppenbart under året, men som ligger kvar som en känsla vid en återblick. Först ut är Mikael Timm som menar att 2010 visat att alla inte alls är välkomna in i offentligheten.

En del människor undviker att använda fotnoter alls, medan andra smakar fotnoter, eftersom fotnoterna ge ett stort mått av frihet när de används väl. En vanlig orsak till footnoting är att ge citeringar. Närhelst en författare citerar någon annan eller diskuterar någon annans åsikter, han eller hon förväntas ge ett citat, både för att ge lån och låta läsarna att avgöra varifrån själva. Säger internet.

Annars kan man ju tycka att om något är viktigt ska det finnas i texten, är det oviktigt kan man stryka det. Men det finns alltså något som är mitt emellan. Som inte har så stor betydelse, men som vägrar att försvinna. Kanske uppfanns fotnoten i limbo, det tillstånd som enligt Thomas av Aquino är ett slags väntrum till paradiset för oss som inte riktigt är kvalificerade - men hoppas. 

Mellan himmel och helvete, det är väl där de flesta av oss befinner sig. Därifrån såg jag för någon vecka sedan nobelfesten och Idolfinalen nästan samtidigt. Två subkulturer med olika status, men märkvärdigt lika. Deltagarna var påfallande nöjda med sig själva, hade samma hierarki, var uppvaktade av samma svassande journalister i utkanten. Det var tydligt vilka som var i centrum och vilka som var i periferin.

Vi lever i individualismens tid men alla på nobelfesten och alla på Idolfinalen var stalinistiskt uniformt klädda. Det är bara att välja mellan Jay Smith eller Vargas Llosa. Men märk väl - att välja bägge är omöjligt.

Det har inte formulerats klart, men det gemensamma Sverige upphörde 2010. Kanske inte så avgörande, men det platsar i en fotnot.

Den svenska offentligheten har länge signalerat att alla är välkomna. För all del, det var förmodligen en lögn. Nu är signalen att nästan alla ska ut - vilket onekligen är ärligare. Det vanligaste inslaget i ett TV-program är att redovisa hur deltagare väljs bort. I politik, kultur, underhållning, skola, sport.

Den globala by McLuhan talade om är ersatt av elektroniska ghetton. Integration av människor från olika världar -klassmässigt, geografiskt, kulturellt - är helt enkelt otidsenlig. Det finns inte längre ett Sverige - det finns ett antal. Det är bara att välja i vilket man vill bo.

Ett individuellt val mellan givna alternativ, precis som man väljer elleverantör, telefonbolag och bank så väljer man vilken värld man vill in i.

Så långt är allt tydligt. Men i den finstilta texten i fotnoten står att de flesta skall ut ur tävlingen.

Du som väljs bort blir i bästa fall en fotnot i det kollektiva minnet men troligast är att du får gå direkt till limbo och där vänta på att återuppstå i något reprisprogram. För naturligtvis kommer 2010 tillbaka. För att parafrasera Marx eller möjligen Engels ord om att historien upprepar sig, så var det första 2010 en tragedi, återkomsten blir en fars.

Därpå följer fotnoternas revansch. Ta den som ett löfte eller ett hot. Det är bara att välja.