recension | litteratur

Lite för lite av det goda i Malmgrens fint skrivna debut

Veronika Malmgrens debuterar med romanen Gracie som är en historia om vänskap och tonårstristess.

Den svenska utbytesstudenten Klara närmar sig slutet av sitt år i en amerikansk håla, där åkermarken sträcker sig ända till horisonten, oljepumparna står och vippar och folk aldrig har sett havet.

Klara är ler och långhalm med Penelope, en drömmare som är hatälskad av de flesta för sin skönhet och sitt raka sätt. Titelns Gracie, det är Penelopes gamla bil, som vännerna drar omkring i, parkerar på avsides platser där de kan dricka öl och röka gräs utan att polisen dyker upp.

Veronika Malmgren beskriver landskapet och den sömniga stämningen i en amerikansk tätort, utan att jag ens märker att hon gör det. Känslan är mellan orden på nåt vis. Det är skickligt. Men det som jag antar att romanen också ska handla om, vänskapen mellan tillbakadragna men rejäla Klara och framfusiga Penelope, hinns inte riktigt med med samma subtila metod.

Penelope blir tyvärr mer en litterär figur, en symbol, än ett vänskapsmaterial. Språket är det inget fel på, men jag behöver mer tid, mer text för att bry mig om Pennys och Klaras vänskap. Kanske femtio sidor till. Då hade Pennys dolda drag, hennes hemliga personlighet utvecklats av sig själv. Vänskapsrelationen med. De två säger att de älskar varandra, men jag tror inte riktigt på det. Penny framstår mest som en jobbig typ, inte alls gjord av kött och blod som den vältecknade Klara.
   Gracie är fint skriven, det är bara något för LITE av det goda.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".