Recension | Litteratur

Jenny Diski är en mästare på att skildra motgång

"Men hon vågar inte lita på sin egen fiktion"
2:33 min

Den brittiska författaren Jenny Diski är i Sverige mest uppmärksammad för På tunn is, en hybrid mellan reseskildring, självbiografi och personligt hållen essä, eller den när hon korsar den amerikanska kontinenten i rökkupé – Främling på tåg, men hon är också romanförfattare. Katarina Wikars har läst Till den skrivande kvinnans försvar.

Det är väl kanske inte mycket till försvar, romanen Till den skrivande kvinnans försvar, men det var kanske inte det som var meningen heller. Den utgår från en historisk gestalt, den kvinna som förvaltade filosofen Montaignes litterära kvarlåtenskap, Marie de Gournay, en medellös ganska ful flicka som efter att i ungdomen ha läst filosofens essäer aldrig hämtar sig, och bestämmer sig för att varken gifta sig eller gå i kloster utan verka som fri författare. Ägna livet åt att läsa och skriva.

Marie är verkligen ingen extraordinär begåvning, hon är hysterisk och medioker, och blir mesta delen av tiden utnyttjad och löjliggjord, men hon är som en sån där rysk docka som oavbrutet reser sig igen. Man måste till slut beundra Marie för hennes livslånga tunnelseende och självöverskattning.

Diski är en mästare på att skildra motgång, skeva relationer och självvald ensamhet. När tjänstekvinnan gör entré i andra halvan av romanen med sin förspillda kärlek till Marie, som hon sliter och släpar för och sexuellt tillfredställer i 40 år utan att få något tillbaka, då börjar texten riktigt brinna, för att sen långsamt förkolna liksom drömmarna.

Handlar inte allt om alla dessa dagar som väntades bort, det är inte alla förunnat att göra sig ett yrke av sin förtvivlan som Marie eller hitta det där privata inre rummet där man kan skriva in sig själv i världen som Montaigne när han förlorat sin enda vän. Det enda som är lite synd eller snarare tråkigt är att Diski inte riktigt vågat lita på sin egen fiktion utan ibland trott sig vara tvungen att redovisa vartenda flyttat kommatecken i de olika förorden till essäerna.

Jag hade velat ha ännu mer tjänstekvinna, ännu mer katt, ännu mer undersökning av den foglighet som föds ur ömsesidig besvikelse.

Om boken

Den unga Marie de Gournay läser år 1584 den franske filosofen Michel de Montaignes Essayer och svimmar av hänförelse! När hon äntligen får träffa honom sticker hon sig själv blodig med en hårnål i ett försök att visa sin hängivenhet. Montaignes gör denna besynnerliga beundrarinna till sin andliga adoptivdotter.

När han dör fyra år senare blir hon hans redaktör och främsta marknadsförare, om än hånad av samtidens manliga intellektuella. Mot allt förnuft bestämmer hon sig för att leva som författare, en skrivande kvinna.

Källa: Alfabeta Förlag

Till den skrivande kvinnans försvar av Jenny Diski är översatt till svenska av Cecilia Franklin.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".