recension | scen

Peer Gynt - en kosmopolit utanför norsk folklore

2:14 min

På fredag har Henrik Ibsens klassiska och ofta spelade Peer Gynt premiär på Göteborgs stadsteater. Och det blir den schweiziske regissören Stefan Metz fjärde gästspel på stadsteatern och han berättar att han vill åt kärnan i sin Peer Gynt.

Stefan Metz fokus ligger på fantasi, identitet, och poesi men trots både natur och fantasi är den norska folkloren, som brukar känneteckna pjäsen, borta.

– För mig är den här historien mycket mer universell än att man skulle behöva slänga in Norge i den. Ibsen har gjort Peer Gynt till en kosmopolit tycker jag, och man kan se honom i vilket samhälle som helst, säger Stefan Metz.

Peer Gynt är en kosmopolit - men han är också en narcissistisk och bortskämd ung man som sviker sina närmsta. Samtidigt klarar han sig själv, och är streetsmart som Stefan Metz själv beskriver honom. Peer Gynt är övertygad om att han ska bli kejsare och beger sig ut i världen för att uppfylla denna barndomsdröm. Så småningom blir han kejsare, men då över ett dårhus.

Snart fyller berättelsen om Peer Gynt 150 år, men några regelrätt modernisering är det inte fråga om på Göteborgs Stadsteater. De förändringar som kommit till stånd har snarare gjort pjäsen mer tidlös - vilket, menar Stefan Metz, gör det lättare att ta till sig de många existentiella frågor pjäsen tar upp. Däremot har ensemblen diskuterat den förlegade kvinnosynen av Peer Gynts kärlek Solveig - en roll de först funderade på att förnya.

– Men å andra sidan skulle jag säga att den kvinnan absolut finns idag. Hon har andra kläder, hon har andra uttryck och kanske gör andra saker om dagarna. Men mönstret eller det livet hon lever, så lever många kvinnor idag också. Så det är högst giltigt i alla fall, säger Frida Röhl, som spelar Solveig i pjäsen.

Stefan Metz och Frida Röhl utlovar båda en formmässigt vågad föreställning. Pjäsen utspelar sig till stor del i naturomgivningar och scenografen Alex Tarraguel Rogio har arbetat intensivt med bland annat mjuk tunn plast som rör sig på scenen med speciellt utvecklad teknik - för att skapa en slags "äkta naturkänsla", så gott det går i teatersalongen.

– Sitter på man på en fjälltopp och den vidden man ser där, och så försöker konsten återskapa eller reflektera det. Naturen är väldigt svårfångad i konsten, men jag tycker faktiskt att han har fångat naturen i det visuella, säger Frida Röhl.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista