I ämnet hämnd blir Eva Gabrielsson lika passionerad som Lisbeth Salander. Foto: Fredrik Persson/Scanpix.
recension | litteratur

Osentimental Gabrielsson läser nid

Ulrika Knutson: "Skriv testamente, flickor och pojkar!"
2:23 min

Få har väl kunnat missa striden om Stieg Larssons litterära kvarlåtenskap, mellan författarens släkt och hans livskamrat och sambo under mer än 30 år, Eva Gabrielsson. Senaste avsnittet utspelade sig på onsdagen, då Stieg Larssons bror gick ut med en detaljerad dementi - ett svar på boken Millennium, Stieg och jag som kommer ut idag. Där berättar Eva Gabrielsson om livet med Stieg och konflikterna efter hans död för drygt sex år sedan.

Varför ska jag läsa denna bok, vars oskrivna undertitel är olust. Måste jag? Genom pressen vet jag ju redan att verklighetens ram runt Stieg Larssons Milleniumtrilogi är mer rafflande än romanerna. Mer human touch och starkare hämndmotiv.

Gabrielsson har ju redan fått på tafsen för att hon gnäller i egen sak. Hon och Larsson borde ha skrivit testamente. Basta.

Men de rättrådiga som mästrar henne glömmer att hennes egen sak är en vidunderlig sak. Det som har skett kan egentligen inte hända. En amatör skriver 2000 sidor habil deckarprosa, som erövrar världen. Knappt har han  skrivit under kontraktet förrän han tragiskt dör knall och fall. Kvinnan i hans liv sedan 30 år ärver inte ett öre. Juridiskt helt korrekt, men mänskligt kaputt. Och nagelbitande spännande! Varför i herrans namn har ingen kunna medla?

Något svar på det ges inte i Eva Gabrielssons och den franska journalisten Colombanís bok, Millenium, Stieg och jag. Jag måste erkänna att jag sträckläste den. Den är kort, och sträv i tonen. Man skulle lätt ha kunnat kavla ut den tunt på dubbla ytan. Det väcker respekt att de lät bli.

Skildringen av hur Eva och Stieg träffades i vänsterkretsar i sjuttiotalets Umeå och Uppsala är intressant. Det är en outforskad miljö i skönlitteratur och biografi. Med tanke på att Gabrielsson har allt att vinna på att betona sin varma relation med Stieg Larsson är boken förvånande osentimental. Men i ämnet hämnd blir hon lika passionerad som Lisbeth Salander.

När Eva Gabrielsson läser ett nid över Stiegs minne går det kalla kårar efter ryggen. Nid är central i den isländska sagan, där de ristar runor med smädelser och reser nidstång, prytt med blodigt hästhuvud. Något liknande gör Eva Gabrielsson - bäva månde både högerextremister och arvtagare och läsare med känslig fantasi. Skriv testamente, flickor och pojkar. Och bevittna det!

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".