1 av 2
Antti Reini och André Sjöberg skjuter inte mitt i prick men träffar definitivt tavlan. Foto: Cinematicvision
2 av 2
Pang Pang.
recension | film

En balansgång på gränsen mellan spänning och kliché

Måns Hirschfeldt: "Hederligt spännande tillräckligt länge"
1:59 min

Krigsfilmer är inte någon stapelvara inom svensk filmproduktion. Men idag går ett undantag upp på bio: Gränsen som utspelar sig i Värmland och Norge. Filmen är regisserad Richard Holm som tidigare gjort TV-serier och flera av polisfilmerna om Johan Falk och skriven Johnny Steen och André Sjöberg, som också spelar huvudrollen som löjtnant Aron Stenström. Året är 1942.

Svensk krigsfilm är en genre som förstås hämmats av att Sverige inte varit i krig på över 200 år. Filmer som 1939 och TV-serien Någonstans i Sverige har varit beredskapsskildringar och handlat om en tid då många visserligen gick i uniform, men i Norge, Finland och Danmark har man haft historier att berätta som inbegriper krigsfilmernas hela arsenal.

Här har man dock hittat en förevändning för riktig pangpang, i det faktum att det försvann nästan 300 svenska soldater i ett krig som Sverige inte var med. Och Gränsen fantiserar om några av dessa, som i sin naiva nyfikenhet hamnar på fel sida, inne i det ockuperade Norge.

Filmmakarna har gjort ett väsentligt val, för trots det uppenbart kittlande i att göra storpolitik och svensk naziskandal av alla dessa 300 försvinnanden, så gör man istället en tajt hållen, liten historia på långfärdsskidor. För det är klart att pojkarna ska tillbaka, framförallt huvudpersonen Arons bror som är den här filmens menige Ryan. Fast han heter Stenström, förstås.

Det ser bra ut, inte minst på tanke på att Gränsen är gjord utan förhandsstöd, uniformerna sitter som de ska och skådespelarna verkar bekväma i dem, ångloken ångar och snölandskapet får stå för den nationalkänsla som i övrigt håller sig på mattan. För någon vidare tåga i den svenska tigern det är det inte, och det väger till viss del upp en del klichéer: finska lejon, sadistiska tyskar och "hon" som väntar där hemma.

Som så ofta med actionfilmer som jagar mot ett mål är det vägen dit som är behållningen, inte själva slutuppgörelsen. Men även om energin i Gränsen tar slut innan speltiden är över, så är det hederligt spännande, tillräckligt länge.

Fråga
Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".