Humorgruppen Klungans nya föreställning regisserad och koreograferad av Birgitta Egerbladh. Foto: Kristina Sahlén.
reportage | scen

Höga förväntningar inför Klungans nya

"Höga krav inom gruppen"
2:35 min

Imorgon onsdag har humorgruppen Klungan urpremiär för sin senaste uppsättning som bär den sällsamma titeln "Se oss flyga över scenen i fruktansvärda hastigheter". Precis som i den tidigare föreställningen "Det är vi som är hemgiften" har kvartetten - som står bakom både radions ”Mammas nya kille” och TV:s ”Ingen bor i skogen” - samarbetat med koreografen Birgitta Egerbladh.

Vad de kommer att bjuda på den här gången är fortfarande rätt hemligt.
– En ganska stor del av förställningen har vi någon sorts familjetematik, och det är första gången någonsin vi har en tematik, säger Mattias Fransson.

– Det ligger ett värde i att inte veta så mycket av en upplevelse, att kunna sätta sig i salongen och vara öppen och bara kunna ta emot, säger Birgitta Egerbladh.

På Sagateaterns scen i Umeå står mystisk scenografi huller om buller. Delar av ett kök, en underlig trappa av trädstammar och en grön skinnsoffa.

Carl Englén, Sven Björklund och Mattias Fransson ser alla smått härjade ut. Biljetterna, över 6000 till de första föreställningarna, är nästan slutsålda och Umeå teaterförening har aldrig varit med om ett sådant tryck.

Ändå kan publikens förväntningar aldrig mäta sig med kraven Klungan ställer på sig själva.

– Det går inte att få mer prestationsångest än vad vi har redan, bara inom vår egen grupp alltså. Eller prestationsångest, krav är väl ett bättre ord, säger Mattias Fransson.

Inte heller de ständiga lovorden, recensionerna och hyllningarna erbjuder någon respit. Att få vila i sin egen förmåga är snarare det sista någon av Klunganmedlemmarna önskar sig.

– Då ska man väl ta livet av sig. Om man är så förmäten att man ställer sig på en scen och upptar människors tid, då måste man verkligen kämpa så att det blir någonting, säger Mattias Fransson.

I samarbetet med Birgitta Egerbladh har kroppen kommit att spela en allt större roll i föreställningarna. Små, små rörelser, ticks, gester, mimik och karaktärernas hållning blir lika viktiga komponenter som texterna och timingen.

– För mig är det inte viktigt att man ska hålla på och dansa och röra sig så mycket utan det är just hur man uttrycker sig genom kroppen och det kan man göra genom så många olika sätt, säger Birgitta Egerbladh.

Även om själva humorn utgår från något så abstrakt som en stämning är det lätt att förstå pressen och kontrollbehovet, det är så många små delar att hålla reda på och så många saker som kan gå fel.

Av de runt 500 föreställningar som Klungan gjort är de helt nöjda med två stycken, kanske tre. Kanske beror det på rädslan för att någon gång råka tycka att de själva är bra.

– Om man bara börjar tycka att man själv är bra i största allmänhet och går upp på en scen, vilket inte är så ovanligt måste jag säga, då skulle inte jag vilja leva mer, säger Mattias Fransson.

Klungans föreställning har urpremiär på Sagateatern i Umeå. Efter 18 föreställningar där kommer den till Dansens hus i Stockholm för att sedan återvända till Umeå och Norrlandsoperan.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".