1 av 2
Munk bland afrikaner. Ur Xavier Beauvois' film Gudar och människor.
2 av 2
krönika

Ska ett nytt språk födas i Kairo?

Döden bultar på porten utklädd till taliban
2:59 min

Den hyllade filmen Gudar och människor för vidare ett kolonialt arv. Mårten Arndtzén hoppas att de arabiska revolterna ska öppna våra ögon.

Förra lördagen, under det egyptiska upprorets första helg, tog jag en paus från al Jazeera och gick på bio. Den franska filmen Gudar och människor såg ut som ett säkert kort: lysande kritik, över tre miljoner biljetter sålda bara i Frankrike. Juryns stora pris i Cannes.

Och visst är den välgjord; Xavier Beauvois' verklighetsbaserade berättelse om åtta franska trappistmunkar som vägrar lämna sitt algeriska kloster, trots att döden bultar på porten utklädd till taliban. Beauvois lågmälda och lugna sätt att skildra munkarna i hela sin skröplighet och märkvärdiga resning är både vackert och gripande.

Men just därför får jag problem med att smälta den enkla, för att inte säga platta bilden människorna som omger klostret. Afrikanerna, som i princip tilldelas tre roller:

  1. som blodtörstiga islamister i helskägg
  2. som blodtörstiga regeringstrupper i mustasch
  3. som enkla, fattiga bybor - beroende av munkarnas välvilja. (Det är för deras skull de stannar).

Och jag vet, man kan inte kräva politisk korrekthet av konsten för då dör den. Men jag kan ändå inte göra mig kvitt den obehagliga misstanken att den här selektiva blicken fyller en funktion. Att den gör det lättare för oss att agera lika selektivt, exempelvis när stora delar av det egyptiska folket reser sig mot en hatad diktator.

Att, som våra europeiska regeringar verkar göra nu, tänka att... "demokrati, det är nog bra. Men är de verkligen mogna för det, afrikanerna? Det kan ju bli väldigt oroligt där nere. Och våra ekonomiska intressen... nä, bäst att avvakta lite."

Det här är naturligtvis inte Xavier Beauvois' fel alltihop, hans film är bara ett exempel på hur ett kolonialt arv fortsätter att begränsa vårt sätt att se - till och med i de yppersta av konstverk. I en intervju upplagd på Youtube härom dagen, ser jag en gråhårig Kairobo som ivrigt hävdar att den egyptiska revolutionen kommer att kräva ett helt nytt språk, om den ska lyckas. Ett språk som de unga måste skapa och även europeerna borde "investera" i, som han säger.

Som vi kanske rent utav får lov att lära oss, om inte allt går åt skogen.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".