Filmiska minnen del 2

Sommaren är ju inte precis den tid på året då de allra viktigaste filmerna har premiär, om man nu inte anser att ”Dawn of the dead” eller ”Win a date with Tad Hamilton” förtjänar en framskjuten plats i filmhistorien.

Läge alltså, att minnas och möjligen se om gamla klassiker. I Kulturnytt i sommar bjuder Lars Lönroth på ett antal scener ur filmhistorien. Ettan om Citizen Kane hörde ni för en vecka sen - nu kommer uppföljaren med fokus på en särskild scen i en fransk filmklassiker.

Jag glömmer aldrig den där scenen i Jean-Luc Godards film ”Två eller tre saker jag vet om henne” där kameran går in i närbild på en kaffekopp. Skummet virvlar omkring på ytan som galaxer i rymden samtidigt som Godard viskande säger att mitt språks gränser också är min världs gränser.

På en teater i Frankfurt ser jag en dramatiserad version av Godards film, och där är den igen, kaffekoppen, gigantiskt uppförstorad som fond till det som försiggår på scenen. En tysk skådespelare gör en kedjerökande liten gubbe med rufsigt hår, han föreställer Godard vars tankar om livet i förorternas Paris på 60-talet framställs som lika giltiga i 2000-talets tyska samhälle.

Själv kan jag sen länge aldrig dricka en kopp kaffe utan att tänka: språket är huset vi bor i.

Lars Lönroth

lars.lonroth@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".