1 av 4
2 av 4
Lynda Morris, professor på Norwich university College of the arts. Foto: David Richter/Sveriges Radio.
3 av 4
Picassos Likhuset.
4 av 4
Picasso på Louisiana. Foto: David Richter/Sveriges Radio.
reportage | konst

Pablo Picasso som fredsduva

Fanns en kommersiell aspekt också
3:23 min

För femte gången i sin 50-åriga historia visar danska konstmuseet Louisiana Picasso. Den här gången bygger urvalet på professor Lynda Morris forskning om Pablo Picassos politiska engagemang. Fred och frihet heter utställningen som lyfter fram Picasso som fredsvän.

För femte gången i sin 50-åriga historia visar danska konstmuseet Louisiana Picasso. Den här gången bygger urvalet på professor Lynda Morris forskning om Pablo Picassos politiska engagemang. Fred och frihet heter utställningen som lyfter fram Picasso som fredsvän.

Redan vid ingången möts besökaren av en av Picassos mer bekanta antivålds-statement, målningen Likhuset som skildrar en spansk republikansk familj som blivit dödad i sitt kök. Och precis som i Guernica går färgerna i svart, vitt och grått. Det gjorde det oftast när han målade politiskt för att efterlikna fotografier och nyhetsfilm, säger Lynda Morris. Vissheten om hans freds- och frihetsengagemang har hon själv bidragit till, när hon inför utställningen plöjde igenom arkivet på Musée National Picasso i Paris. För Picasso hade den benägenheten att han sparade på nästan allt.

– Det fanns 35 lådor fyllda av Picassos politiska korrespondens. Det ger en extraordinär uppfattning om de politiska rörelserna för den tiden, för fredsrörelsen. Picasso stod i mitten av den här korrespondensen, säger Lynda Morris.

Han var enorm påläst, säger hon, och engagerad i mängder av frågor, bland annat genom donationer till strejkande gruvarbetare, stöd till kampen mot rasism och fascism, till exilspanjorer i Latinamerika. Men också till franska kommunistpartiet som han gick med i 1944.

Men utställningen behandlar inte det faktum att han höll ganska låg profil och kunde bo och verka relativt ostört i det ockuperade Paris under andra värlsekriget. Var han en fegis? Inte alls, säger Lynda Morris.

– Han tyckte att det vår svårare att stanna i Paris än att fly till Amerika som många andra konstnärer gjorde, säger hon.

Utställningen innehåller ett hundratal verk. Från de mer tydliga ställningstagandena som i sviten Sabinskornas bortrövande till den mer bakåtlutade hyllningen av 60-talets liberala ungdomskultur och sexuella frihet i Frukost i det gröna, en vink till Manets förlaga. Och så klart fredsduvorna. 1949 gjorde han den första i form av affisch till världsfredskongressens i Paris, och därefter följde affischer till flera andra konferenser. Men han var också, även om han inte tjänade något på affischerna, väl medveten om dess betydelse för hans varumärke.

– Han insåg att ju mer han gjorde fredsduvorna, desto mer skulle han förknippas med en ståndpunkt. Men värdet på hans konstnärskap skulle öka också, säger Lynda Morris.

Så det fanns en en kommersiell aspekt också?

– Ja, det fanns det. Men han var också väldigt generös.

Uställningen öppnar i dag och står fram till 29 maj. Den har tidigare visats på Tate Liverpool och i Wien.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".