1 av 11
Den japanska förlagan, Godzilla, mot Mecha-Godzilla (t.v.). Foto: Scanpix.
2 av 11
Kim Jong Il, Nordkoreas ledare, cineast och landets "regissör". Foto: Scanpix.
3 av 11
Mänskliga pixlar.
4 av 11
Nordkoreansk militäruppvisning. Foto: Vincent Yu/Scanpix.
5 av 11
Kim Jong Il med sonen Kim Jong-un, som förväntas ta över makten. Foto: Vincent Yu/Scanpix.
6 av 11
Militärparad i Pyongyang. Foto: Vincent Yu/Scanpix.
7 av 11
Militärparad i Pyongyang. Foto: Vincent Yu/Scanpix.
8 av 11
Militärparad i Pyongyang. Foto: Yao Dawei/Scanpix.
9 av 11
Militärparad i Pyongyang. Foto: Yao Dawei/Scanpix.
10 av 11
Kim Jong Ils son Kim Jong-un. Foto: Yao Dawei/Scanpix.
11 av 11
1978 kidnappades den sydkoreanske regissören Shin Sang-ok på order av Kim Jong Il, som ville ha en filmindustri. Pulgasari blev resultatet, en film i samma stil som den japanska monsterfilmen Godzilla. Foto: Scanpix.
Recension | Litteratur

Filmiskt Nordkorea förvandlar kulisser till verklighet

Inga andra vinklar är möjliga än de regissören valt
2:26 min

Demokratiska Folkrepubliken Nordkorea utropades 1948, när USA och Sovjetunionen delade upp den koreanska halvön efter andra världskriget, och är idag världens mest slutna land. Och därmed också ett av de mest mytomspunna. Konstnären Magnus Bärtås och musikdramatikern Fredrik Ekman har tidigare skrivit böcker tillsammans om sjukdomsbegrepp och sekterism. Nu ger de sig på Nordkorea i boken Alla monster måste dö, och liksom de tidigare är den ett mellanting mellan reportage och essä.

Nordkorea måste vara det perfekta ämnet för en frifräsande, kulturteoretisk essä. Ett helt land, med nästan 23 miljoner invånare, om vilka vi nästan inte vet ett dyft. Analysen kan blomma fritt, eftersom ingen beskäftig verklighet kan sätta käppar i hjulet för assosciationernas spel. Den lilla saken har Nordkoreas censur- och propagandamaskineri tagit hand om.

Därmed inte sagt att författarna fuskar eller gör det lätt för sig. Tvärtom, de är mycket ambitiösa. De gör den stenhårt guidade turistresan, besöker Kim Il Sungs superlyxiga mausoleum - uppfört på 90-talet, samtidigt som en tiondel av befolkningen svalt ihjäl.

De ser Arirangspelen, den nordkoreanska andans högsta uttryck, där individer förvandlas till pixlar i ett perfekt revolutionärt bildflöde. De läser Nordkorealitteraturen, vittnesmålen från avhopparna och i Seoul gör de ett alldeles eget fynd: madame Choi, legendarisk sydkoreansk skådespelerska som kidnappades av Kim Jong Il på 70-talet. Tillsammans med exmaken, den framstående regissören Shin Sang-ok, fördes hon mot sin vilja till Pyongyang för att lära nordkoreanerna melodramens konst.

Jag vet, det låter mer som en filmintrig från kalla krigets dagar, än som något som faktiskt hänt. Men så är också Nordkoreas härskare en stor cineast, vars passion för filmen delvis förklaras av att den förvandlar kulisser till verklighet - eftersom inga andra vinklar är möjliga, när man väl sitter där i mörkret, än de regissören valt.

Allt det här är oavbrutet fascinerande. Och tankeväckande. Som när författarna jämför den nordkoreanska kommunistpropagandan med den kommersiella gullighetskult som i dag sprider sig från arvfienden Japan in i Kina och vidare väst. Samma infantila kitsch, bara det att folk i den mer fria världen betalar för den, frivilligt.

Men till syvende och sist blir det också rätt frustrerande: "...vad sker egentligen i människors tankar i det här landet" funderar författarna medan tåget rullar ut genom Pyongyangs förstäder. De inbillade sig inte att de skulle få veta det, på sin kontrollerade turistresa. Men det betyder inte att frågan försvinner. Gudskelov.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".