Recension | litteratur

Självmordsplaner att bli hög på

Marie Lundström: "Perfekt tidsmaskin"
1:42 min

Linda Spåman, född 1976, konstnär, debuterar med boken Misslyckat självmord i Mölndals bro, en berättelse i serieform om unga Linda, som inte riktigt får till det när hon vill avsluta sitt liv.


Jag gömmer boken för mina små barn, om de skulle få för sig att det här är en tecknad serie för dem. Det är det inte. Tids nog är de där, är vi alla där, har vi alla varit där. I ett allomfattande: Han har gjort slut, han älskar mig inte, jag tar livet av mig.

Boken är en perfekt tidsmaskin tillbaka till de svartaste månaderna i tonåren. De korta. Evighetslånga. Så fulla av tragik att de rymmer humor, för alla utom huvudpersonen. Linda.

Det är svårt att dö. Tabletterna kommer upp. Karvandet med kniven, telefonen, spyorna, skammen, psykologen med snoppformad näsa: ”Uhumm! Uhum! Uhum!” Medicinfeta Ritva som glor på Glamour på psyket. Bästisen som inte riktigt håller. Tänk att vi överlevde och blev vuxna, jag blir nästan religiös.

Hög blir jag på Linda Spåmans stil. När flickans blick blir sömnmedelssimmig, blir ögonen hon har fler och fler, sprider sig ut på omgivningen, vandrar över tingen. Linda Spåman ritar som sin huvudperson tittar: Zoomar in, ofta en detalj i taget, lojalt mot flickan Lindas blick, den inifrån, den uppförstorade, där en lugn helhet är omöjlig.

När svärtan är så här svart och rymmer så många komplexa lager - psykvård, kärlek, föräldraskap - blir det som kunde blivit maner, en konstnärlig styrka. Det till synes spretiga, barnsliga, kluddiga tar sig förbi fällan kokett självupptagenhet och går gråtande, strålande i mål.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".