1 av 5
Maddie tar hjälp av en bufflig sheriff för att fånga mannen som mördat hennes far. Foto: UIP
2 av 5
Jeff Bridges är bufflig sheriff.
3 av 5
Kavat som en elevrådsordförande.
4 av 5
Jeff Bridges och Hailee Steinfeld. Foto: UIP.
5 av 5
Matt Damon i True Grit. Foto: UIP.
recension | film

True Grit ännu en legend i Coenbrödernas sagobok

Måns Hirschfeldt: Klassisk berättelse med omisskännlig Coenton.
2:18 min

Efter sina senaste filmer A Serious Man och Burn After Reading så är Joel och Ethan Coen tillbaka med en ny film: True Grit. Den bygger på en roman av Charles Portis som filmatiserats tidigare, då med John Wayne i huvudrollen. Nu ser vi istället Jeff Bridges, Hailee Steinfeld och Matt Damon i de bärande rollerna.

När man inte trodde att bröderna Coen kunde bli ännu mer amerikanska än de redan är så leverarar de en westernfilm som verkligen är "true grit" - av det rätta virket. Om än med deras omisskännligt personliga ton.

De lägger ännu en legend till sin stora sagobok, och oavsett om sagan är glad eller grym, om den utspelar sig i ett insnöat Fargo eller ett soligt Hollywood, så vandrar Coentypen alltid längs gränsen mellan ensamhet och sammanhang. Det amerikanska livet som det levs i förorter eller i det förgångna är den nationalmytologiska fond där Coentypen framträder som en lös mosaikbit.

Maddie som är 14 år vill hyra en sheriff för att gripa den man som mördat hennes pappa och flytt ut i vildmarken. Och hon tänker följa med, vilket den bufflige Rooster Cogburn bara har att finna sig i. Filmen gör knappast någon hemlighet av att det är Hailee Steinfelds Maddie om någon som är av det rätta virket.

Hon är kavat som en elevrådsordförande och hennes lillgamla sirlighet är välskräddad som en mönstrad cowboyskjorta. Hon ser mening i det hon måste göra, i motsats till Jeff Bridges Rooster som inte är en man som gottar sig i sina ideal.

I en klassisk berättelse som den här kommer förstås frågor om personlig moral och ideal att ställas på sin spets. Men till bröderna Coens största styrkor hör att de låter folk vara dem de är. Den "sanna" människan kommer aldrig uppenbara sig. Han eller hon står där redan i första scenen. Korten ligger öppet på bordet och spelet som är berättelsen kan börja.

Och det är inte bara ett utmärkt recept mot den emotionella omvändelsens sentimentalitet, utan också som här, en konstnärligt vinnande väg ända in i solnedgången.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".