"Lik till salu" av Dario Fo

På Siggesta gård på Värmdö utanför Stockholm var det i går kväll (1/7-04) premiär för Dario Fos pjäs ”Lik till salu” av och med Darling Desperados. Ett teaterkollektiv som funnits sedan 1987 och spelat teater och gjort kabaréer i allt från cirkustält till klassiska teaterrum. Elin Claeson såg premiären av ”Lik till salu”.

Darling Desperados balanserar alltid på slak lina. Men de verkar gilla det där svajiga och livsfarliga. När allting kan gå käpprätt åt - ja ni vet vart.

Nu klampar de in i OS-generalen Olof Stenhammars nyinredda teaterloge - och de gör det med Dario Fo-farsen ”Lik till salu” - en pjäs som så småningom handlar om precis det den heter. I en italiensk landsortshåla finns en restaurang, där sitter ägarinnan och spelar kort - falskt. Dottern och hennes fästman hjälper till och en och annan kund kliver i deras fällor. Det ena leder till det andra och pengatörsten får till sist blodiga konsekvenser - snart finns där ett lik till försäljning.

Vad är detta?

Dario Fos satir kan vara både burlesk och finstämd och den brukar klara riktigt hårda tag, men när det här sällskapet drar med Fo ut på gungig lindans - då hamnar åtminstone mitt hjärta i halsgropen.

Rolf Skoglund, Annelie Martini, Olle Sarri, Tomas Pontén och Ulrika Malmgren heter de fem som för i dansen och ingen av dem gör det bättre eller sämre än någon annan, det är bara det att varje skämt stryks under med dubbla tjocka streck. Det får inte råda några tvivel om när vi ska skratta, åt vem och varför.

En fartig fars med mord och blod och skratt är det ju inget fel på men här har regissören Anette Norberg lyckats göra det hela märkligt likt en amatörteateruppsättning i sin nyansfattighet - det blir mest ett gäng glada gamänger som vill få grannar och vänner att skratta och så har de styrt ut sig i tokiga kläder och snubblar lite. Och bakom överdrifterna och överspelet glittrar Dario Fos text till ibland och visar att den är bättre än så här.

Men ett får man ge Darling Desperados - det är få som vågar dansa högt uppe på den där linan och vad ska man med teater till om den inte får försöka och misslyckas? Det är bara att resa sig, borsta av sig dammet och kliva upp - en gång till.

Elin Claeson

elin.claeson@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".