"Ärret" - ny svensk opera i Vadstena

I år har Vadstena-akademin satsat på ny svensk opera. I helgen kunde man se urpremiären av Paula af Malmborg Wards opera Ärret i Vadstena -
en bearbetning av Michail Bulgakovs satiriska kortroman ”En hunds hjärta”.
När den skrevs 1925 handlade det om vetenskapsmännens moral och sovjetstatens människosyn. På Vadstenas Gamla teater handlar det om kampen mellan vetenskapen, ekonomin och moralen.

Storhjärnan och testiklarna - det är det som vetenskapsmannen Gudomlikov byter ut på den stackars raggiga hunden från gatan. En tyvärr kriminellt vidrig människa har just dött och man tager vad man haver. Och vad händer? Hunden dör nästan, men i sista stund får han djuriska… krafter och inom kort är han mera människa än hund. Men vilken människa…

Med denna grova överdrift kunde Bulgakov satirisera över sovjetmedborgarnas nya människosyn och över alla politiska styrelsemöten där majoriteten skulle bestämma över minsta kvadratcentimeter. Men lika vildsint var han mot den gamla överklassens bortskämda fasoner. Just galghumorn, schwunget i allt det drastiska, vansinnet i den överdrivna berättelsen - just det gör att man inte letar efter en moralsanning på slutet utan får tänka själv.

En perfekt berättelse för en närmast cirkusartad operaföreställning i högt tempo. Men i Vadstena har det bara blivit det till hälften.

Paula af  Malmborg Wards operamusik har ofta varit just mycket drastisk, med tvära rytmiska kast, rolig och annorlunda instrumentering. Som här: Cembalo, harmonium, klarinett, violin, slagverk och kontrabas. En läcker sextett. Men gång på gång verkar hon här ha plockat ner det i för många bitar, lekt plockepinn med noterna, för att nästa stund dra igång tempot igen.

Sen har både librettisten Kerstin Perski och regissören Nils Spangenberg vid varje vägskäl i arbetet med operan valt det allvarligare sättet att se på situationen. Det är ett högst naturligt val och det är skönt att man gått åt samma håll. De ser den här berättelsen som en möjlighet att diskutera vetenskapsmannens moraliska ansvar för sina experiment. Förståeligt, med tanke på dagens genmanipulering och kloning. Men ett val som väljer bort mycket av satirens befriande ansvarsfrihet. Här finns nu för få ironiska blinkningar för min smak.

Ett exempel är den här musiken, en kvartett med vetenskapsmännen Mikael Axelsson och Nikola Matisic, deras hushållerska Catarina Lundgren och hundmänniskan Henrik Holmberg. Snyggt, stramt, individuellt. Men de sitter bara där runt matsalsbordet och rör sig knappt. Inte en blinkning, inte en gestaltning, ingen kontakt.
Dirigenten David Björkman leder fyra lugna sångare, sångare som när de sen får chansen att spela ut, som till exempel den rolige Matisic som professorns assistent, ja, då visar de att här finns något som kunde ha fått bli lite mera vansinnigt.  

Per Feltzin

Ärret spelas av Vadstena Akademien på Gamla teatern i Vadstena under juli. Dessutom sänder Sveriges Radios P2 operan den 17 juli kl 19.30.

 


 

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".