Sommarserien Hierarki: När det fula blir vackert.

Vi pratar Hierarkier i Kulturnytt i sommar, tidigare har du kunnat höra poeten Aase Berg och tv-producenten Micke Olsson i vår sommarserie. Nu har turen kommit till kulturnytts Maria Edström, och det handlar det om vad som händer när det som står lägst i rangordningen, av vissa rankas som det mest prestigefyllda.

Det lär finnas en förening som åker runt i världen och ser på fula platser – ju fulare desto bättre. Nerlagda kärnkraftverk i fd Sovjet, snabbt uppsmällda betonggetton, skrotar och allsköns icke-platser. Den som sett flest fula, och helst det allra fulaste vinner, dvs står högst upp i denna, låt oss kalla det, subhierarki. Ibland handlar sådana här subhierarkier mest om människor med udda intressen, och betraktas med milt överseende eller allmän oförståelse. Men ofta befinner dom sig längst ner i den stora hierarkin – bland dom kriminella, fattiga eller extrema. Inom sin subhierarki kan den mesta värstingen vara kung på behandlingshemmet, den grymmaste gangstern regera på Stureplanskrogen, den strängaste veganen behandlas som ett helgon bland sina likar.

Så länge dessa subhierarkier håller sig för själva och inte är hotfulla så behålls ofta ett slags jämviktsläge. Men allt som oftast börjar den etablerade hierarkin att snegla och vilja lägga beslag på de eventuella värden som kan exploateras. Vitaliteten och exotismen i våra invandrarförorter kan tex locka en medelklass i innerstaden som börjar se sina kvarter bli allt rikare och allt tråkigare. Men inte vill dom flytta till Rinkeby, nä, dom vill bara sno åt sig lite mer liv och lust och starka kryddor. Inte vill bratsen på Stureplan själva riskera att skaka galler, nä, dom vill liksom bara uppleva lite spänning med gangstrar. Och visst vill alla äta nyttigt, men inte utan sommarens grillbiff.

Man kan stiga i graderna i den etablerade hierarkin om man lagt sig till med vissa idéer eller förhållningssätt från subhierarkin – däremot är det mer sällsynt att den som är hjälte i subhierarkin får en liknande plats i den etablerade. En politiker som talar om nedrustning gör sig bättre än en aktivist som ger sig på JAS-plan.

Ibland rubbas hierarkierna – i en intervju beklagade sig ett gäng långa, blonda och blåögda fotomodeller att de inte längre var eftertraktade på vissa modehus som numera bara ville ha mer, som man kallade det, etniska, utseenden på catwalken. Plötsligt hade ett utseende som alltid stått högst i hierarkin, rasat till bottenplats.

Men oftast är den typen av omkastningar marginella och rubbar aldrig på allvar tingens ordning. Även om det hela tiden skapas hierarkier som baseras på andra kriterier än makt och pengar, så är dom alltid svagare.    

För ett tag sen såg jag på TV hur det inom FN bildats ett slags Forum för ursprungsbefolkningar. Kofi Annan stod och skakade hand med samer i vackra dräkter, indianer i ståtliga fjäderskrudar och andra hotade folk. Man talade om hur tacksamma man var för FN:s beskydd – eftersom ursprungsbefolkningar är så sårbara. Det hela blev till en mycket sorgsen bild av världen - dom som egentligen bäst förstår sig på att leva på vårt klot utan att förstöra det, är dom som står längst ner i den globala hierarkin.   

Maria Edström

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".