Egalias döttrar fortfarande aktuell

Boken ”Egalias döttrar” av Gerd Brantenberg kom 1977 och handlar om landet Egalia, där könsrollerna är omvända och kvinnorna sitter på makten. Till och med språket är präglat av en kvinnlig norm, människor kallas till exempel kvinniskor. Men en ung kille som heter Petrionius tröttnar på att bli betraktad som en andra klassens kvinniska, så han blir blir maskulinist och bildar ihop med några killkompisar Mansligan för att göra uppror mot orättvisorna. Nu har ”Egalias döttrar” kommit ut igen, i nyöversättning av Ebba Witt Brattström. Tove Leffler, som föddes samma år som boken kom ut första gången, har läst ”Egalias döttrar” för att se om den känns relevant även i dag.

I Egalia är det självklart att mannen stannar hemma med barnen eftersom kvinnan tar hela graviditeten. Det är självklart att mannen är det sårbara könet eftersom könsorganet hänger utanpå och kvinnans är skyddat - alltså mer värt. Det är givet att det inte kan finnas ett kroppsideal för kvinnor. Kvinnor kan ju vara gravida, det kan vara tjocka ibland och smala ibland. ”Det vore absurt att ha ett idealmått för kvinnor”, utbrister den kvinnliga Direktör Bram upprört mitt i boken.

Ju längre jag läser desto tydligare blir det att allt det vi är så ivriga att förklara med biologi eller naturlighet, kunde ha blivit precis tvärtom. Det beror bara på vem som har tolkningsföreträde. Man kan faktiskt lätt vända det heliga moderskapet till att bli det heliga faderskapet och faderns naturliga vilja att vara med barnet eftersom han inte fått vara gravid.

Och det är lika lätt att se mannen som barnaavlare eftersom han helst får sin utlösning i livgången - som slidan kallas. Enligt Egaliansk logik innebär det att manlig tillfredställelse automatiskt leder till barn. Kvinnans sexuella njutning däremot behöver inte alls resultera i en graviditet. Så, bäst att männen äter p-piller.

Normer och sanningar skapas av de som har makten - i Egalia är det tjejerna. Lika svårt som det kan vara att bryta och ifrågasätta vårt samhälles normer och regler i dag, lika svårt är det för Petronius och hans maskulinistkompisar att säga att Egalias livssanningar också bara är sociala påfund.

”Egalias döttrar” känns fortfarande beklämmande relevant. När männen i boken måste klämma in sina små, feta kroppar i tajta, färgglada skjortor i syntetmaterial för att tillfredställa kvinnornas hungriga ögon känns det egentligen inte konstigare än att vilken tjej som helst i dag klämmer in sin nerbantade kropp i tajta, färgglada syntettröjor för att tillfredställa killars hungriga ögon.

Tove Leffler

tove.leffler@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".