Drogade saudiska prinsessor

Carmen Bin Ladin, uppväxt i Schweiz med en iransk mor och schweizisk far, är kvinnan som varit gift med en av al-Quaidaledaren Usama Bin Ladins många äldre bröder. Hon tillbringade 14 år av sitt liv som en del av denna mäktiga och numera mytomspunna familj. Hennes bok ”En gyllene bur” handlar om de åren.

Något som kallas ”ett dokument från ett av de mest slutna samhällena i världen” har förstås väckt uppmärksamhet och nyfikenhet.Hur är han Usama bin Ladin? Kunde man se vad han planerade att göra den 11 september 2001?Hur fungerar ett land som kombinerar enorm rikedom med strikt religositet? Hur ser det saudarabiska samhället ut för en västerlänning? Varför blev just denna plats och släkt grogrund för ett av de värsta terrordåden i modern tid? Jag hittade väldigt få svar på just de frågorna. ”En gyllene bur” kan man läsa för en enda bild. Inte för den som förklarar det saudarbiska samhällets stränga hieraki med att folk i genertationer hårdnat och slipats av sitt nomadliv i den heta sanden. Inte för sanningen om den sägenomspunna Usama Bin Laden. Han skymtar bara i all sin oberiplighet. Utan för den episod som kommer mot slutet. Besöket hos de juvelbehängda husdjursmänniskorna. Ett folk som lever likt spöken i sina burar, avsklijda gömda och glömda. Som lider av ljuskänlighet, begynnade sinnesjukdomar och eksem. Av benskörhet av för lite motion, hjärtfel av för mycket mat, dom som knappt kan samtala för att det inte finns nåt att tala om. Dom som inte äger något inte kan någotoch fyller sin tid med uppslitande, destruktiva, svartsjuka lesbiska kärlekhistorier. Man kan kosta på sig att läsa denna högtravande bok, just bara för att få se denna flock vackra feta djur som lever hela sina liv i tablettrusig vaken slummer innaför tjocka murarna. Som bara kan shoppa. Och för detta ändmål ibland fraktas tilll stora köpcenter. Där dom ibland försöker äter spagettilunch med ett nät av tyg för munnen Inga sagofigurer eller demoner. Utan Carmen Bin Ladens beskrivning av de arabiska prinsessornas tilllvaro, hustrurna och döttrarna i den enorma saudiska kungafamilj som sägs uppgå till ung 25.000 pers. Dom finns på riktigt. Och att läsa om dem är som att åka på safari mitt ute i den saudiska öknen. Det är den här sortens såna exotiska skräckskildrinagr av de arbaiska folkets liv som gör att man så glupskt slukar ”En gyllene bur.” Men också det som gör att man fort släpper den med en kall rysning.

Jenny Teleman, jenny.teleman@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista