Ruben Östlunds nya film Play.

Främlingsrädsla och gruppdynamik i Play

Kulturnytt besökte premiären och pratade med Ruben Östlund
4:31 min

Ett ungdomsgäng i Göteborg utnyttjar omvärldens förutfattade meningar för att nå dit de vill. Smart film eller klichéartad bild av invandrare och kriminalitet? Ruben Östlunds Play hade premiär i Cannes igår.

Svenska "Play" visas i Cannes. 

Filmfestivalen i Cannes 2011

Igår hade Ruben Östlunds film Play världspremiär på filmfestivalen i Cannes. Filmen visas under Cannes och har sitt ursprung i en tidningsartikel om ett ungdomsgäng i Göteborg som med hjälp av ett sorts rollspel rånade andra ungdomar på deras mobiltelefoner.

I Ruben Östlunds film blir det till en historia om främlingsfientlighet och gruppdynamik. Kulturredaktionens utsända Roger Wilson och Lisa Bergström gick på premiären för att fånga publikens reaktioner.

En holländsk kritiker tyckte att filmen lyfter frågor som man inte pratar om i Holland. Och Östlund lyckas göra en smart film, trots en begränsad budget. En fransyska tyckte att filmen var bra, men för lång. Och sist en norsk kritiker som tyckte att filmen gav en bra bild av gruppdynamiken bland unga pojkar.

I Play har Ruben Östlund valt att berätta en historia om fem svarta killar som rånar tre vita killar, genom ett komplicerat spel där de omväxlande bluffar och hotar för att få sina offer att i stort sett ge bort sina värdesaker. Och i filmen utnyttjar de fem rånarna sin etnicitet för att få sina offer dit de vill. För de tre pojkarna från den välbärgade villaförorten de blir nästan helt paralyserade, bara pojkarna i det andra gänget tittar lite på dem.

Och vissa i publiken i Cannes tyckte att Ruben Östlunds film låg lite för nära klichéerna där kriminalitet och invandring hänger ihop. Utanför biografen stod till exempel två franska kvinnor och diskuterade upprört. De tyckte att filmen nästan var som propaganda för Le Pens parti Front National och att en sådan här film i dagens Europa, där främlingsfientligheten är på frammarsch, rent av kan vara farlig.

Men man kan också läsa filmen på det rakt motsatta sättet. Frågar man Ruben Östlund handlar Play tvärtom om hur människor blir inplacerade i fack av sin omvärld just på grund av yttre attribut. Vare sig det handlar om ett ungdomsgäng med svarta killar i Göteborg, eller panflöjtsspelande gatumusikanter i indiankostymer.

– För mig tar de här svarta pojkarna en roll som redan existerar i samhället, den bild vi har av en svart person. Panflöjtsmusikerna spelar på bilden av det ursprungliga, på vår bild av något som exotiskt och spirituellt, samtidigt som de har Disneyfjädrar på sig. Vi ger vissa egenskaper åt grupper vi själva inte tillhör.

Lisa Bergström och Roger Wilson

Relaterat

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".