Line Verndal (som Sonia) är långt från Norge. Foto: Manuel Claro/ SF Norge AS
recension | film

Kanske ska vi hoppas på Limbo 2

”Det känns som om även jag druckit en gin tonic för mycket.”
2:05 min

Det norska relationsdramat Limbo samlar en lång rad erkända skådespelare, men blir ändå inte så bra. Först mot slutet blir filmen riktigt intressant. Måns Hirschfeldt recenserar.

Det norska relationsdramat Limbo utspelar sig 1973 på Trinidad och ståtar med en mycket internationell uppsättning skådespelare. . Vid filmfestivalen i Montreal belönades debuterande Maria Sødahl med priset för Bästa regi och ur svensk horisont är det nog Lena Endres medverkan som väcker uppmärksamhet.

Ibland så känns som att eftertexterna är längre än filmen. Det kan vara en oändlig massa namn på folk som på ett eller annat sätt varit inblandade och det händer det att jag lite vanvördigt undrar om det var värt allt detta arbete, för alla dessa människor. Allt detta konstnärliga lidande för film som inte blev så bra.

Så känner jag en bit in Limbo där man trummat ihop skådespelare från alla världens hörn och skeppat till Trinidad och där också letat reda på en mängd fina gamla bilar från förr. Eftersom filmen utspelar sig förr i tiden, på sjuttiotalet. Och andra sidan behöver själva berättelsen Trinidad, så låt gå då.

Den som hamnar i titelns limbo är Sonia reser till Västindien med barnen, för att äntligen bo tillsammans med sin man som jobbar för ett oljebolag. Väl där har hon att vänja sig vid tjänstefolket, vid värmen och vid de andra medföljande fruarna och deras gintonic-konserverade konversationer. Det långt från snön i Norge.

Men framför allt konfronteras hon med att maken haft en historia med en trinidadiansk femme fatale. Det soliga himmelriket har också sitt helvete och Sonia går vilse i dimmorna där emellan. Och vid det läget känns det som om även jag druckit en gin tonic för mycket, kanske tillsammans med filmens dramaturg. För det här går på psykologisk rutin. Skildringen är för följsam och Sonias känsla av att ha blivit ställd vid sidan av sitt eget liv är hela tiden lite för påtaglig. Ja! Vi ser, vi hör, det går inte att missa! Nä, ibland vill man istället få lyssna in en film.

Nåja, det tar sig när ett ärrat par, njutbart spelade av Lena Endre och Bryan Brown skrider till norrmännens och filmens hjälp. Deras egentligen bara antydda livshistoria gör att berättelsen darrar till och rör upp något ur relationernas bottenslam. Det är som borde filmen börjat där någon halvtimme före slutet. Så kanske ska vi istället hoppas på Limbo 2?

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".