Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på https://kundo.se/org/sverigesradio/
1 av 3
Saoirse Ronan som Hanna är yrvaken och urgammal på samma gång. Foto: Sony Pictures.
2 av 3
Ur filmen Hanna. Saoirse Ronan. Foto: Sony Pictures.
3 av 3
Cate Blanchett är fenomenal som superskurk. Foto: Sony Pictures.
film | recension

Snygg, nervig, välljudande action

Sofia Olsson: ”Sommarens film!”
2:31 min

Joe Wright har gjort sig känd som regissör av ganska stillsam brittisk romantik som Ian McEwans Försoning, och Jane Austens Stolthet och Fördom.  Nu är han regiaktuell med actionfilmen Hanna, om en ung tjej som drillas till att bli en dödsmaskin.

Det börjar så oerhört vackert: Svanar i en nästan igenfrusen sjö, gråbruna trädstammar, en hjort i samma färg, stora långsamma snöflingor. Stillhet. Som sen bryts av jakt, blod, yrkesmördare, CIA-skurkar och tveksamma förhörsmetoder. Men hela tiden: med otroliga bilder.

Hanna är väl tretton-fjorton och drillas av sin pappa till att slåss, prata massa olika språk och helt enkelt, göra sig själv till ett vapen. De bor i en stuga nånstans mitt i iskogen, norr om polcirkeln och Hanna får sin kunskap om världen genom ett ålderstiget uppslagsverk och en gammal kopia av Bröderna Grimms sagor. Musik har hon aldrig hört, elektricitet har hon aldrig sett, även om hon såklart kan förklara hur det funkar. Hon är ett naturbarn, trots att hon uppfostrats till att bli yrkesmördare. Hon spelas helt rätt av Saoirse Ronan liksom urgammal och yrvaken på samma gång.

Cate Blanchett är helt fenomenal som superskurk, besatt av tandhygien borstar hon tänderna tills tandköttet blöder, håret ligger perfekt, blir hon upprörd rycker det lite, lite i överläppen. Hennes underhuggare, en bisarrt gäng som är lika mycket nynazister som bögklubbsägare, slåss med en sån obehaglig munterhet att jag inte sett något liknande sen A Clock Work Orange.

Hanna är snygg, låter bra och gör helt rätt i detaljerna. Visst är storyn lite fånig, och i efterhand kanske man börjar ifrågasätta logiken, och tycka att premisserna är långt ifrån trovärdiga, men det gör ingenting.

Inte om man gillar spioner som har tjugo olika pass, är flytande i lika många språk och överjordiskt bra på att slåss på ett snyggt sätt. Lägger man till fantastiska bilder och nervigt ljud, plus specialskriven musik av The Chemical Brothers, så blir det helt klart sommarens film!

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".