Kommentar

Det var en ung man igen

3:04 min

Hur ensam är egentligen en ensam galning? Var börjar och slutar ansvaret för en så extrem våldsutövning som Behring Breiviks massaker på Utöya förra fredagen? Säger den någonting om det norska samhället, eller rent av det indiska?

Breiviks far intervjuas i teve och säger att han känner skam och sorg men ingen skuld. Framskrittspartiets ledare Siv Jensen vill inte heller kännas vid nåt ansvar trots att Breivik var aktiv i hennes parti i nästan tio år. Ingen vill förknippas med en ensam galning som slaktar oskyldiga.

Om man i stället kallar Breivik "terrorist" blir han begripligare, lättare att hantera, möjlig att analysera. Man sätter in hans handling i ett politiskt perspektiv, ser den som ett uttryck för den växande högerextremismen i europa och västvärlden, och inte bara i västvärlden - Breivik hyllade i sitt manifest den indiska hindutvarörelsen, en antimuslimsk fascistisk våldsideologi som heller ingen vettig människa vill förknippas med.

Så är vi tillbaks där vi började: ansvaret ligger alltid hos den andre, vare sig det är en ensam galning som man inte kan skydda sig mot, eller ett högerextremt terrornätverk som man i alla fall kan förstå.

Inte så många av alla som kommenterat massakern på Utöya har uppmärksammat det faktum att förövaren som vanligt är en ung man. Liksom det alltför sällan påtalas att det i nästan alltid är unga män som orsakar dödsolyckor i trafiken, liksom att det är nästan bara unga män som spelar våldsamma krigsspel och läser vapentidskrifter som "Soldier of fortune".

Det är nåt med hur unga hannar tillåts ge utlopp för sin förmodat medfödda aggressivitet som ropar efter en djupare strukturell analys, och ändrade vanor. För som den palestinske journalisten Ahmed Moor skriver i en text publicerad på Al Jazeeras nätupplaga dagarna efter attentatet: Anders Behring Breivik, Mohammed Atta och Baruch Goldstein - den israeliske bosättaren som sköt ihjäl 29 palestinier utanför en moské i Hebron 1994 - är alla av samma skrot och korn - unga religiösa, vapenfixerade män som hatar starka kvinnor och komplicerade orsakssamband.

Om Breiviks ”manliga” aggressionsutbrott säger nåt om det norska samhället så är det ingenting som går att sammanfatta i en journalistisk text, än mindre i en kommentar i tevenheterna. Ändå måste vi förstås försöka. Och det kommer då att vara den samlade bilden av alla akademiska studier, teateruppsättningar, romaner, krönikor och reportage, som kommer att låta ana det komplicerade orsakssamband som idealister av Breiviks sort i alla tider haft så svårt för.

Lars Hermansson
lars.hermansson@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista