Saphia Azzeddine. Foto Fauwe Lapijower
litteratur

Azzeddines täta samling grymheter

"Något i tonen gör mig misstänksam"
2:47 min

Fransk-marockanska författaren och skådespelaren Saphia Azzeddine fick ett stort genombrott i Frankrike med romanen Sånt jag berättar för Allah. Hon har också dramatiserat boken för teaterscenen. Nu kommer romanen på svenska i översättning av Gabriella Theiler. Kulturradions Jenny Aschenbrenner har läst.

Bara någon sida in i boken skriver Saphia Azzeddine saker som den här: "Varje gång han är klar har jag som sur mjölk som rinner mellan skinkorna. Jag är sexton år och vet inte att det heter sperma."

En ton, som en tonårsbloggare, men tonårserfarenheterna i Sånt jag berättar för Allah är helt andra än såna som rör dagens oufit, höga eller låga klackar och vad sa Tobbe i 9 B egentligen i lördags kväll...

Berättelsen om Jbara, skriven som en enda lång, pulserande monolog är den om en nomadflicka i Nordafrika som då och då säljer sig för en burk yoghurt, blir gravid, kastas ut, försöker överleva i storstan men inte ser några andra vägar än att fortsätta sälja sig. Bara lite dyrare.

Det är en tät samling grymheter berättade med ett storögt tuggummispråk i en krock mellan form och innehåll som lyfter fram tonåringen mitt i helveteslivet. Den hyperkänsliga, slängiga, arga och ganska kortsynta - ja, den helt vanliga unga tjej som råkat födas på en plats där flickors vilja inget är värt. Ändå försöker Jbara kämpa till sig lite utrymme åt sin själ genom orden som hon riktar till Allah, fyllda av vrede och sarkastisk humor.

Saphia Azzeddine lägger en kaxig självmedvetenhet i Jbaras mun och visar samtidigt att det egentligen inte finns några alternativ för en flicka som hon, att alla val leder till samma sorts förtryck. Det är effektivt.

Samtidigt finns det något i den nära, nakna tonen som gör mig en smula misstänksam. Direktheten skapar illusionen av ett vittnesmål inifrån en värld jag inte känner och därför inte kan bedöma hur verklighetsnära berättelsen är. och det får mig att undra om jag blir manipulerad - vem är Saphia Azzeddine att lägga sig tätt intill denna flickas innersta tankar?

Hon är född i Marocko, bosatt i Paris - säkert utan egna erfarenheter av att föda och lämna ett barn på en bakgård och springa snabbt för att slippa höra hundarna sätta tänderna i det, säkert utan att ha sålt sig för mat och uppehälle och så klart kan jag inte veta om Azzeddine tolkning av vad som föds inuti en människas huvud när man har de erfarenheterna ligger nära en sanning eller inte. Men hon lyckas krypa innanför skinnet på sin läsare. Och hon målar en tydlig bild av det absurda i en kultur som lägger så mycket energi på att begränsa den kvinnliga sexualiteten att det till slut är det enda man tänker på. Kvinnor blir synonyma med sex. Bara kropp att stänga in eller utnyttja.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".