Dorothee Elmiger. Foto: Kabusa Böcker
LITTERATUR / RECENSION

Debutanten Dorothee Elmiger imponerar stort

3:00 min

Dorothee Elmiger är född 1985 och bor i Berlin. Hon fick Ingeborg Bachmanns pris förra året för bästa tyskspråkiga debutroman. Nu kommer Inbjudan till de våghalsiga på svenska. Katarina Wikars har läst.


 

Ungdomen läser böcker och letar efter en flod, så har det alltid varit, och det är utgångspunkten även i romanen ”Inbjudan till de våghalsiga”. Här finns systrarna Stein, kvar i ett förött gruvlandskap. Mamma är Hemingway, en ukrainsk äventyrerska att bygga myter kring, som födde och gav sig ut på vägarna igen. Pappa är polischefen, som reglerar, stänger, kontrollerar med hjälp av vapen, och gamla förordningar. Den ena systern tar böckernas väg, den andra orienterar sig utomhus med hjälp av gruvspelen.

Dorothee Elmiger har skrivit en pregnant poetisk avklarnad och samtidigt späckad historia om vår samtid, och vår belägenhet. Varje ord, varje mening, refererar till något utanför sig själv, och för en gång skull känns det inte det minsta irriterande. Vägen vindlar via industrisamhället, soporna, patriarkatet, revolutionerna, konsumismen till Kina, och är samtidigt en bruksanvisning för en generation utan karta, utan band som förpliktar, födda i en tid när inget finns att uppleva mer.

Och samtidigt är "Inbjudan till de våghalsiga" en handfast historia, om två unga kvinnor som återskapar världen i Norra Kolreviret, frammanar den flod de behöver, Buenaventura, brobyggarna med yrkesförbud, reser genom Wärgl och Belkenburg, träffar den sista bibliotekarien fru Gerste.

Systrarna Stein måste börja från ingenting och benämna allt på nytt, de är kulturellt helt friställda som det brukar heta hos sociologerna, och måste åter skapa sig en moral i industrisamhällets brinnande rester, en mening. Och Dorothee Elmiger ror sitt projekt i land, utrustar systrarna med attribut med tungt symbolvärde, hammare och orkidéer, låter de överleva i snön intill det slukhål som faktiskt är ingången till floden, gruvhästarna får en ny användning i en ny tid, Och om man låter förnuftet fara kan man börja om på ett hotell i ett fiktivt Las Vegas i den självförvållade öknen, det gäller bara att hålla undan från säkerhetstrupperna, frigöra sig från privategendomen, skaffa en stencilapparat, och uppmana, vi är många, vi ses vid floden. Vi korsar gränsen, den måste öppnas. Nu.

De har skapat sin egen handbok för arbetet, revolutionerna och havet! Det låter måhända lite pretentiöst, men det är bra!

Tro mig, börja läsa nu, och en värld kommer att veckla ut sig.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista