Black Comedy på Dramaten

Teaterhösten är nu igång och både i Göteborg och Stockholm inleder man med klassiska komedier. På Göteborgs Stadsteater spelas ”Leva Loppan” och i helgen var det premiär på Dramatens stora scen för ”Black Comedy” av Peter Shaffer i regi av Staffan Roos.  

Det är mörkt på scenen. Tvärmörkt. Vi hör bara hur en man och en kvinna går omkring och pysslar och pratar och stökar som vanligt. Så blir det ljust. Tvärljust. Och de där på scenen börjar famla som om de inte såg en millimeter framför sig.

Så är farsen ett faktum - de snubblar i mörker - ett mörker som alltså är ljus och vi skrattar åt deras vurpor. Pjäsförfattaren har ansträngt sig för att hålla förvecklingarna vid liv så att ljus måste blåsas ut och ficklampor försvinna.

Och visst har jag roligt åt telefonsladdar som snor sig kring ben och armar och stolar och lampor och jag vet inte vad och förvirring kring vem som dricker vad och pratar med vem. Ett tag. För ganska snabbt blir det för mycket som inte är roligt, som mest är segt och långsamt och dammigt. Den sippa nuckan som blir full, översten som ryter för allt, den antikvitetsgalne bögen, den fnissiga överklassbruden och så vidare och så vidare - de är ju inte så mycket att engagera sig i. Därför måste själva formen - själva förutsättningen för snubblandet vara så mycket bättre än den är. Och alltihop så mycket kortare. Det här är en pjäs som, om den ska sättas upp, borde satts upp på en mindre scen och borde spelas i ett rasande tempo. Så frågorna hopar sig, varför den här pjäsen? Varför stora scenen? Varför just nu?

Elin Claeson 

elin.claeson@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".