Litteratur | Recension

Omdebatterad romandebut språkligt nyskapande

2:53 min

Måntro är plagiatdebatten som följde den i Tyskland hyllade romanen Axolotl Roadkill intressantare än själva boken? Katarina Wikars har läst den omdebatterade skandalroman av Helene Hegemann.

En sextonåring från en känd teaterfamilj skrev utlämnande om brutalsexdroger ärkebisexualitet sadistmammas självmord och fick strålande recensioner tills det visade sig att stora delar hade hon snott från en Berghain-blogg skriven av en tio år äldre som uppbarligen hade hunnit frekventera fler darkrooms i Berlinnatten.

Helene Hegemann tyckte själv att hon mest mixat allt med allt, sa: det finns ingen orginalitet bara äkthet. Diverse Kathy Acker-citat, lite Malcolm Lowry och Jim Jarmusch åkte med av bara farten. Cut and paste, och nu ka vi alla sitta där och bena upp i intertextualiteten på förlagets anmodan Men vilka ord finns kvar för stackars utlevda tonåringar att använda, vilka erfarenheter är primära i detta konsumtionssamhälle där vi redan sett hundra analsexporrfilmer innan den första kyssen? I Roadkill tittar alla autoaggressiva på naturfilmer och är redan färdigdiagnosticerade och gränsöverskridande till leda.

Stackars Mifti har ett helvete i sin störda kulturfamilj, och springer vid sexton runt och agerar offer, totalt befriad från ansvar, den enda roll hon känner till. Hon knullar knarkar spyr och skär sig och själviscensätter sig, och bara önskar att nån ska fråga hur hon haft det i skolan, och ge henne ett husdjur som kan snurra runt. Hegemanns dödstraktat är språkligt nyskapande, här finns massor av långa ord som kan vara bra att ha i samtiden som välståndsvanvårdad, nödfallsnormalitet, terapiresistent och kontrapunktiva kraschlandningar.

Romanen är mycket medveten om sin roll som krystad litteratur utan handling, frågan är bara hur stackars läsaren ska lyckas upphålla intresset för en människa som är skittrött på sig själv, ja säg, det, genom att leta citat kanske. Men någonstans i botten av texten om det nu finns en botten skymtar sorgen över ett samhälle där sextonåringar har intyg på närhetsrädsla, och där treåringar skriker: jag vill inte gå på yogan. Ingen kan längre gråta, snart är vi alla som replikanterna i Bladerunner. "Is the simulation of love love enough?" (Citat ur Alone together av Sherry Turkle)

Axolotl Roadkill är översatt till svenska av Linda Östergaard.