litteratur | recension

Amanda Svenssons presentpappersroman

2:41 min

Den uppnosiga huvudpersonen i Hey Dolly charmade hela svenska kritikerkåren. Efter sin succédebut har Amanda Svensson ägnat sig åt att skriva litteraturkritik - och jobba på den svåra andra boken. Nu är den här och den heter Välkommen till den här världen.

Man kan vara för fin för den här världen. Man kan vara skör som en silkespappersdocka eller stötkänslig som ett korthusdjur. Claus och Greta och Simon är såna, blödande nervsystem på två ben. Så Amanda Svensson har skrivit ett naturreservat åt dem. Det liknar Köpenhamn, men i dockskåpsform. Det liknar en julgran också, för det blinkar och lyser och glittrar, men en julgran som tuktats till bonsaistorlek.

Välkommen till den här världen är vuxenboken som många fjortonåringar drömmer om att skriva. I den åldern törs man rimma hjärta på smärta tre gånger i samma dikt. Man kräver en nattsvart himmel med rosa moln, en där blixtar, regnbågar och stjärnfall slåss om utrymmet. En bok ska vara sorglig, vacker, rolig, allvarlig, ironisk... allt. Samtidigt. Nu.  

Handlingen, då? Ja... Folk ska älska, mycket, men inte lyckligt. De får inte varandra. Eller så gör de det, men förlorar varandra. Det ska vara död, kärlek, galenskap. Folk ska kyssas och dansa och knarka, de ska vara vackra och smala och trasiga. Den boken ska jag skriva, säger fjortonåringen, och min genre ska kallas glitteratur.  

Jag vet inte om Amanda Svensson har sitt tonårshjärta kvar, eller om hon bara gillar den popromantiska stilen. Hennes roman är närmast en prosaversion av Håkan Hellströms samlade verk, med partysminkat språk som inte skyr kajalsvarta klichéer. Överdrivna fjortonåringar i alla åldrar kommer att älska det, andra kommer att kalla det banalt. Så är det med pop. Några kommer mot bättre vetande ryckas med av tempot och dansa hela natten. Så är det med disco. 

Själv blir jag, trots allt hjärteblod som spills under bokens gång, aldrig vidare gripen. Däremot har jag det riktigt kul. Ibland är presentpappret en bättre leksak än själva presenten.

Martina Lowden
kulturnytt@sverigesradio.se