litteratur | recencion

Sensationellt och torrt på samma gång

1:54 min

Advokaten Ferdinand von Schirach har blivit en av Tysklands mer uppmärksammade författare, då han skrivit kriminalnoveller utifrån verkliga fall. Nu kommer hans samling Brott på svenska. Sofia Olsson recenserar:

Ibland dyker de upp som små notiser i tidningarna. Dråpliga beskrivningar av klantiga tjuvar och misslyckade bankrån. Ibland upptar de hela vårt medieutrymme, de riktiga blodiga, lustmorden, uppgörelserna i den undre världen. Det handlar om brott.

Ferdinand von Schirach verkar vara lika intresserad av de små och klantiga som de blodiga. Han är försvarsadvokat och skriver krimnoveller utifrån de fall han stött på i jobbet. Jag antar att han måst ha vridit och vänt på saker, ändrat detaljer, bytt kön, dragit ifrån och lagt till, för att inte hänga ut sina klienter fullständigt. Det känns som att allt är hittepå, för osannolikt för att vara sant. Men, verkligheten sägs ju överträffa dikten, så visst, det kanske är möjligt.

Nåväl, von Schirach berättar varför. Det är motiven han vill åt. och det är det här varföret, förklaringen som bortanför de prilliga detaljerna, som han behållit från verkligheten. Och så får vi veta varför det ibland känns givet att klyva sin fru med en yxa, råna en bank med en leksakspistol eller dränka sin bror i badkaret.

Texten är ömsom torr och beskrivande, ömsom är det nästan som att von Schirach berättar sagor. Det är lyckat fram tills att han, efter att på antingen sagofarbrorvis eller med juristspråk, stoppar in sig själv som historiens försvarsadvokat. Det är ju det här som är hans grej, att det är riktiga fall, hans fall, men berättartekniskt blir det tjorvigt när en släktkrönika förklarar och leder fram till ett brott i nutiden, och lika plötsligt som historien kliver in på hans kontor, får texten ett "jag". Och ett ganska förnumstigt sådant.

Ändå sträckläser jag novellerna i Brott. Kanske just för att de är sensationella och torra på samma gång. 

Brott är översatt till svenska av Lena Hammargren.