Film | Recension

Björn Runge på återbesök i mörkret

2:32 min

Efter "Om jag vänder mig om" (2003) och "Mun mot mun" (2005) kommer nu "Happy End" – den tredje fristående delen i Björn Runges så kallade befrielsetrilogi. Men den här gången står inte Runge för manuset utan danske Kim Fupz Aakesson (”En ganska snäll man”). Men de är två besläktade själar, tycker Nina Asarnoj som har sett "Happy End".

Asger, spelad av Johan Widerberg, slår inte bara efter flugan. Han slår också sin flickvän Katrin. Men som han förklarar och tröstar efteråt, så var det ju bara en liten hurring, inte knytnäven. En logik som bara håller i en relation där alla lagar redan är upphävda.

Att se Björn Runges filmtrilogi är att göra ett återbesök i mörkret. Det är vår värld med gator, hus och växtlighet men det är som om någon skruvat bort färgen. Den som har erfarenhet av våld, missbruk, skilsmässor, depressioner och havererade föräldraskap vet att den här världen finns. Den lurar hela tiden bakom det städade hemmet och försöken till struktur.

Men inte heller i Björn Runges värld är mörkret helt kompakt. Här och där glimmar det till, en lysande jordglob i ett i övrigt svart rum i ”Mun mot mun” eller som solblänk i städerskan Katrins bruna hår i ”Happy End” där hon står och torkar soffbordet i en bostad som är så fylld av leda och tristess att det upphäver begreppet hem. Där har konstnären Peter vuxit upp med en känslomässigt kantig mamma spelad av Ann Petrén. Nu är han tillbaka i pojkrummet efter ett självmordförsök. När jag ser honom sitta där i dunklet vid trädgårdsbordet och äta middag med sin mamma så är det faktiskt svårt att komma med några bra argument för varför man prompt ska leva.

Det är en exakt bild av hur depressionen och kontaktlösheten mjölkar meningen ur varje situation. I ”Happy End” är det städerskan Katrin som ger honom lusten att leva och skapa tillbaka. Men som vi vet är berättelsen om den ljusomstrålade kvinnan som ger liv bara en patriarkal konstruktion och något lyckligt slut finns det inte, varken i Happy End eller någon annanstans, men det finns åtminstone möjlighet till befrielse. Det är den här filmen en påminnelse om.

Fotnot: Happy End av Björn Runge har premiär 23/9-2011

"Niceville" lagom sockrig

Niceville

#text=4707985#Niceville (regi: Tate Taylor) bygger på Kathryn Stocketts bästsäljande bok med samma namn.  Om hembiträden i den amerikanska södern på 1960-talet

#ljud=3476363#

Conans i-landsproblem

Conan O´Brian

#text=4709941#är en en amerikansk dokumentär om TV-profilens fejd med tv-kanalen NBC. Hör Kultyrnytts recensent ursäkta sig själv i sin recension. 

#ljud=3477385#

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.