Litteratur | Recension

”Mario Vargas Llosas nya lider av litterär reumatism”

3:06 min

När Mario Vargas Llosa fick Nobelpriset i litteratur förra året ifrågasattes hans politiska hållning och hans kvinnosyn. Nu kommer han med en ny bok där politiken är korrekt och kvinnorna nästan frånvarande.

En av världens mest fantasifulla författare och en av 1900-talets mest omtalade samhällskritiker – det borde bli explosiv läsning.  Huvudperson i denna romanbiografi är Roger Casement, en av de första som granskade kolonialismen och gjorde det under dess guldålder vilket skall utläsas dess blodigaste decennier. Casement är en av få som på egen hand ändrat historien men han började som en rätt obetydlig kugge i utsugarmaskineriet när han arbetade åt belgiska företag i fristaten Kongo.

Han kom dit övertygad om att han och de andra förde civilisationen till mörkret, men åkte hem ivrigt skrivande en rapport som torrt och sakligt redogör för vad som fortfarande framstår som några av 1800-talets värsta grymheter. Rapporten ändrade åtminstone delvis kolonialismen och gjorde Casement till den liberala opinionens hjälte. Brittiska utrikesministeriet visste att sådana gör sig bäst på avstånd. Casement skickades till Amazonas för att skriva en ny rapport. Den blev full av berättelser om grymheter mot indianerna och resulterade i intensiv politisk debatt och lagstiftning. Efter Casement var det omöjligt att inte ifrågasätta kolonialismen. Casement var en revolutionär som mot alla odds lyckades ändra världen. Allt gick honom väl i händerna, han blev en auktoritet, han adlades och blev vän med den tidens liberala etablissemang som George Bernard Shaw.

Allt hade slutat väl om inte Casement också varit irländsk nationalist och kommit på den befängda tanken att söka tyskt militärt stöd för ett oberoende Irland – detta mitt under första världskriget. Där tog hjältekarriären slut. Han hängdes 1916.

Vargas Llosa följer fakta och får med också Casements homosexualitet och möjliga pedofili. Det borde ha blivit en märklig roman men blir … ja. Tråkigt. Kanske är det därför att Casement är lite för mycket av en Sven Dufva, det vill säga oförsvarligt naiv. En sådan huvudperson kräver ett annat berättarläge än denna lunkande prosa.

Casements öde har fascinerat många, han inspirerade t ex Joseph Conrad,  men en berättelse utan kvinnor tråkar nog ut Vargas Llosa som verkar skriva av plikt och inte av lust. När Casements kvarlevor 50 år efter hans död fördes till Irland och gavs en statsbegravning fylldes gatorna av flera hundratusen människor. Jag misstänker att betydligt färre kommer att läsa denna bok som är politiskt korrekt men lider svårt av litterär reumatism.

Keltens dröm är översatt till svenska av Peter Landelius