Odd Nerdrum

Nerdrum imponerar inte

2:33 min

Den norske konstnären Odd Nerdrum ställer ut på Edsviks konsthall utanför Stockholm.  Enligt Odd Nerdrums egen åsikt, är han förföljd, hatad och föraktad i sitt hemland. Mats Arvidsson recenserar:

"Det är ingen ursäkt att leva i en dålig epok. Jag måste jämföras med de bästa från alla epoker" står det med vackra schablonbokstäver på ingångsväggen till Edsviks Konsthall.

Allvarligt, jag är inte en Odd Nerdrum-ätare. Jag har inget emot hans later och provokationer, man får vara hur knäpp man vill för mig, så länge det blir nåt. Jag hängde med rätt länge i hans Mad Max-värld, dessa ödsliga stammar som gick omkring i sina öknar efter någon obestämd katastrof , människorna med sina läderhuvor och blankpolerade mausergevär, upptagna av sina ritualer och ceremonier kring källor och kullar. Där målade han upp en värld av ödslig övergivenhet, gjort med tungt tekniskt gammelmästerligt målerihantverk. Bättre än Rembrandt, som han själv hävdade, var det kanske inte, men det är väl heller inte alldeles nödvändigt, vore det nödvändigt skulle inte mycket bli gjort.

Jag minns också med en viss värme hans bajsande skogsnymf, en vacker varelse som sitter på huk och lägger en präktig korv på en skogsstig, direkt tagen från Eden, eller Norge. När jag pratade med honom vägrade han ilsket att erkänna någon typ av humor eller ironi i denna målning.

Odd Nerdrum har helt enkelt ingen humor, fast han en gång gjorde så roliga tavlor. Jag tror att det är fundament i hans konstnärsskap. All respekt, i och för sig.

Det han nu visar på Edsbergs konsthall är helt enkelt deprimerande, helt igenom självporträtt, med det långa ljusa håret och det tunga köttiga ansiktet strålande mot en i en lång serie halvreligiösa uppenbarelsebilder.

Att tro sig vara Rembrandt är en sak, att tro sig vara Jesus är något annat, särskilt om man måste visa sitt jesusskap genom underliga ljuseffekter på sitt eget ansikte, som väl är avsedda att suggerera ett inre skimmer, men mest suggererar en spotlight, satt av en galen ljussättare. Det är ren, taskigt målad kitsch. Jag är ledsen, men så är det.

Inte för att jag har något emot kitsch, om den är bra, men det var med stor lättnad jag satte mig i bilen och åkte hem från Edsberg.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista