Tysta leken vill skildra vilka spår övergrepp mot barn sätter. Bild: Noble Entertainment

”Tysta leken” slarvar bort viktigt ämne

Hedvig Weibull: ”Sorgligt nog håller det inte”
1:34 min

Idag är det premiär för Tysta leken som är Görel Cronas debutfilm. I huvudrollerna syns skådespelarna Maria Lundqvist, Carina Lidbom och Malin Arvidsson och trots att deras rollfigurer inte är släkt med varandra förs de ändå samman genom ett testamente.

Tre kvinnor ärver tillsammans ett stort hus i underskön miljö mitt i Sverige.

Länge går de omkring och beundrar 1700-tals tapeter, takmålningar och himmelsängar.

Lagar mat åt varandra. Åker på utflykter.

Och vi förväntas undra: vad kan de tre ha gemensamt?

Närmare bestämt: vilket brott ligger gömt bakom träpanelen och måste avslöjas innan filmen är slut?

Genom övertydliga "barnteckningar" och återfunna gamla leksaker börjar vi halvvägs genom filmen få en vink om vilket det angelägna Ämnet med stort Ä är, som "Tysta leken" vill lyfta.

Filmen tar på sig att berätta om vilka spår som övergrepp mot barn kan sätta - ett ämne som alltid förtjänar de modigaste, trovärdigaste och uppriktigaste berättarna.

Men filmen blir en sentimental resa där tre kvinnor söker trösta varandra för något hemskt som hänt, men som ändå inte får formuleras.

För "Tysta leken" försöker berätta om barns svåra upplevelser utan att egentligen ta i dem. Vilket bara gör filmen sämre.

Och hur tydligt syftet än är, inte minst genom att filmen tillägnas alla utsatta barn, så hjälper det inte.

För det är inte syftet som ska upplevas, det är resultatet. Och sorgligt nog, håller det inte.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".