Kommentar

Det handlar om klass

3:01 min

Sveriges Television och Sveriges Radios julkalendrar, Tjuvarnas jul och Allt du önskar samt Ruben Östlunds omdiskuterade film Play har ett tydligt gemensamt tema, nämligen fattigdom. Vilket har gett Lars Hermansson ämnet till dagens krönika.

När jag och min fru skulle gå och se Ruben Östlunds film Play undrade vi om vi skulle våga ta med oss den 13-årige sonen. Efter alla skriverier hade vi förstått att somliga uppfattade filmen som rasistisk eftersom den handlar om hur fem fattiga svarta killar förnedrar tre vita medelklassdito. Vad som skulle vara så rasistiskt med det förstod vi inte, men eftersom man blir extra blödig när det gäller sina egna gick vi utan ättelägg. Kanske var det ett riktigt beslut, inte för att filmen på något sätt vill få en att tro att svarta människor är födda till att förnedra vita, utan för att den lämnar en med en härva av frågor om klass, etnicitet och rollspel som är svår att reda ut även för en vuxen. Och kanske vill man inte heller att ens barn ska sitta och ha ont magen en och halv timme och sedan lämna biografen modfälld och förvirrad.

Sara Kadefors julkalender Allt du önskar som sänds i Sveriges Radio morgnar och kvällar gör nog ingen särskilt modfälld eller förvirrad. Ändå handlar den på sätt och vis om samma klassamhälle som Östlunds film. Den håller sig också med samma symbol för konsumismens hierarkiska system: fin eller ful mobil. Skillnaden är förstås att de som inte har råd här, Elvira och hennes mamma, för det första inte tar hämnd på de rika, och att de är icke-svarta.

Också Sveriges Televisions julkalender - Stefan Roos och Per Simonssons Tjuvarnas jul – skildrar ett helvitt klassamhälle. I ett Charles Dickenskt sagoskimmer där fattigdomen blir så där ulligt mysig med rustika träbord och stora snöflingor som singlar ned utanför fönstren. Visst kan man säga att tjuvarna tar hämnd genom att stjäla från de rika, men redan nu börjar man ana att de kommer att bättra sig mot slutet. Att klasskonflikten kommer att hävas genom att alla blir snälla igen.

Så ser det oftast ut i barnkulturen. De små ska få veta att det finns sånt som mobbing, död och fattigdom, men att det kommer att ordna sig, och att det inte är upp till dem att lösa problemet. Men vi vuxna vet ju, eller borde i alla fall veta, Ruben Östlund vet det i alla fall, att det är upp till dem. Förr eller senare. Och att det inte blir rättvist för att bägge blundar.