Karlsson på taket på Malmö Opera. Samuel Jarrick och Leif Aruhn-Solén. Foto: Malin Arnesson.
familjeopera

Karlsson mer italiensk än svensk

Per Feltzin: "Karlsson på taket är som gjord för att bli operastjärna"
3:29 min

Tre böcker av Astrid Lindgren, flera filmer, en och annan musikal och Georg Riedel-musik som lever med oss som ett musikaliskt barnörhänge – det är bara lite av vad Karlsson på taket är. Och sedan helgen är det också en familjeopera. Per Feltzin såg urpremiären på Malmö Opera  

Den här egoistiska och hypokondriska lilla filuren är som gjord för att bli operastjärna. Han har det i sig, alla starka uttryck: ”Världens bästa Karlsson” som säger att han ”inte är me’” och att allt som går på tok för andra är ”en världslig sak”… Det är ju sådana tydliga typer, utan ett uns tvekan i kroppen, det är ju sådana som vi vill se på scenen.

På Malmö Opera spelas Karlsson av Samuel Jarrick – han har aldrig haft problem med att ta scener i besittning och här börjar han redan ute i salongen. Han drar in barn och vuxna i handlingen, busar lagom mycket med orkestern och sedan är spelet igång. Det är klart att både Karlsson och Lillebror flyger högt över scenen – givetvis. Bara så ni vet.

Thomas Lindahl och librettisten Mathias Clason har gjort en 75 minuter lång genomkomponerad opera av Karlsson på taket. En snabb tanke är att det är i det kortaste laget, men på plats känns det dramatiskt och innehållsmässigt alldeles perfekt för en familjeopera från fem år. Man har plockat några tokerier ur den första Karlssonboken och sen knyter man ihop det med en levande hund och att Karlsson får visa familjen att han just är en levande Karlsson och inget påhitt av Leif Aruhn-Soléns Lillebror.

Det jag kan reagera mot är den delvis utflippade, skruvade stil som regissören Sally Palmquist-Procopé skapat allt i. Det är ett Vasastan i Stockholm på speed. Scenografi och kostymskaparen Anne Hellandsjö har lekt med små hus som döljer hemmafruar, sjungande hustak och en luddig brandbil.

Det hela fungerar i och för sig bra till Lindahls Nino Rotiserade italienska 50-60-talsmusik som är mycket underhållande, men som känns långt bort från ett svenskt lite mera lugn-lantligt stadsliv då.

Det är alltså mera ett lätt hysteriskt men läckert Fellinidrama än en tokrolig förnumstig Astrid Lindgren berättelse.

(Det är ett samarbete med Kungliga Operan i Stockholm där den har premiär kommande spelsäsong 2012-2013. Den spelas in för Sveriges Radio P2 där den ska sändas på nyårsaftonen kl 15.00.)

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".