1 av 2
Lady Macbeth från Mzensk. Gitta-Maria Sjöberg (Katerina Ismajlova), Pär Lindskog (Sergei) GöteborgsOperan. Foto: Mats Bäcker
2 av 2
Lady Macbeth från Mzensk. Gitta-Maria Sjöberg (Katerina Ismajlova) Foto: Mats Bäcker
recension | opera

Grotesk och sorglig Sjostakovitj i Göteborg

2:47 min

En tragisk satir om en kvinna i en liten håla på landsbygden som mördar två män – maken och svärfadern. Den som lyckats göra just både en tragedi och en satir av det där, är Dmitri Sjostakovitj och verket heter Lady Macbeth från Mzensk. I helgen premiärvisades en ny uppsättning på GöteborgsOperan.

Tänk igen på de där orden – en tragisk satir. Inte helt lätt att få ihop något sådant… Det ska både vara en berättelse där det goda dör och en grotesk skrattspegel. Vi ska röras till tårar av medkännande stråkar och bländas av överdimensionerat blås.

Sjostakovitj har ju skrivit det så, men oftast är det lättare att göra en socialrealistisk sorg i någon sovjetisk eländeshåla. I Sverige har vi dessutom mycket svårt att göra något annat än enhetligt, stiligt och estiskt harmonierat.

Men så har inte brittiske Graham Vick gjort det. Det är groteskt, avklätt, billigt men också sorgset, desillusionerat och dött. Plus komiskt – men det tar ett tag innan vi förstår det – det här är en sådan annorlunda stil så många av oss upptäcker inte komiken förrän det är för sent.

Det är klart – en cementblandare som öser ner cement över en kista i stället för ”av jord är du kommen" och så vidare… – ja, det är inte så svårt att missa.

Det handlar alltså om Katerina som lever i ett sex- och kärlekslöst äktenskap. Hon blir inte sedd, hon blir sviken gång på gång och för att ta sig ur det, är hon otrogen och det leder till mord. Det finns inget moraliserande hos Sjostakovitj och Gitta-Maria Sjöberg som Katerina gör alla handlingar som en naturlig följd av de tidigare.

Sjöbergs röst kan ibland tunnas av, men uttrycksfullheten är alltid oerhört stor, kärnfull. Generellt hör vi dock en del ansträngda strupar i just de groteska attackerna.

Orkestern leds av en veteran - ryske Thomas Sanderling. Det jag känner mig tveksam till är de långsamma tempi han har, ibland tappar föreställning lite fart av det. Men den omväxlande vackra och brutala klangen i orkestern och detaljrikedomen – den är magnifikt tragiskt satiriskt. 

Ljudet i recensionen var från Sveriges Radio P2s direktsändning – en sändning som finns att lyssna på 30 dagar framåt via hemsidan för .

(GöteborgsOperan har valt att använda stavningen Mzensk och vi följer den - traditionellt brukar vi i Sverige dock använda stavningen Mtsensk.)

Per Feltzin

Kulturnytt
per.feltzin@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista