musikal

Kristina från Duvemåla färdas österut

4:11 min

Benny Anderssons musikal Kristina från Duvemåla får nytt liv på Finlands svenska nationalscen Svenska Teatern i Helsingfors. De öppnar efter en totalrenovering av den gamla teatern. Det är en mindre teater än Kristina från Duvemåla tidigare spelats på - 600 platser i klassisk 1800-talsform.

Kristina från Duvemåla är ju i originalform över fyra timmar och nu har man arbetat ner den lite - inte lyckats att komma till de internationellt åtråvärda strax under tre timmar. Men runt trettio minuter är nerskalade och kanske kan det få andra länder att nappa. Nu letar man sig mera österut mot Ryssland och Polen än mot England och USA.

Det är samma regikoncept som tidigare - Lars Rudolfssons - och Robin Wagners scenografi med gungan, den snabbväxande säden, de svävande stenarna och björkstammarna.

I orkesterdiket är det färre och, som jag hör det, delvis omarrangerat. Med färre musiker blir attackerna i musiken mera solistiska. Det vinner den bara på - det ger mera energi.

För oss är ju Kristina, Karl Oskar och Robert så extremt förknippade med Sjöholm, Ekborg och Jöback. Nu blir det något annat vilket faktiskt känns fräscht och utvecklande.

För Stockholmssvenska öron är det svårt att höra de olika språkmelodierna som blandas: finlandssvenska, svenska och finskbruten svenska. Hur det är för öron födda i Helsingfors kan jag inte avgöra. Lättare, att döma av publikresponsen. Sångligt är Maria Ylipää, Robert Noack och Oskar Nilsson alldeles solklart strålande i sina roller. Sjöholm gjorde Kristina i en melankoliskt begrundande tolkning - Maria Ylipää gör henne mera aggressivt nervig.

Eftersom jag tror att den här musikalen kommer att leva länge kan man redan nu tala om version 1995 och version 2012. Sen skulle jag vilja ha en version 2025. Ännu lite kortare, nytt regigrepp och i en helt ny musikalisk tolkning. Varför inte med en grupp av de vassa folkmusiker som finns i Sverige? Det skulle gå eftersom den här musiken är så oerhört bra. Trots flera direkta lån och travestier är det Benny Anderssonskt först som sist. Dvs världsklass.

P.S. En sak till - med en dåres envishet har jag lanserat tanken på en orkestersvit på en halvtimme - arrangerad för en sinfonietta. Vore underbart i Sverige och över hela världen. En succé direkt! Genom ombud har jag fått höra att Benny Andersson tycker att det är en bra ide, men att han inte har tid.

Efter att ha sett den igen - så, ja, gör det bara Benny, gör det!!! Om inte du har tid - låt Anders Eljas eller någon annan arrangör sätta tänderna i det! Nu!

Per Feltzin

Kulturnytt
per.feltzin@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista