1 av 3
Romeo och Julia-kören uppträder på ett tehus i Suleimanyah. Foto: Urban Wedin
2 av 3
Publik från Romeo och Julia-körens föreställning på tehus i Suleimanyah. Foto: Ylva Lagercrantz Spindler
3 av 3
Romeo och Julia-kören uppträder på ett tehus i Suleimanyah. Foto: Urban Wedin

Mansdominans på kurdisk teaterfestival

Ylva Lagercrantz: Festivalrapport från Suleimanyah i Irakiska Kurdistan.
2:52 min

I förra veckan arrangerades för första gången en internationell teaterfestival i Irakiska Kurdistan. Teaterkritikern och kulturjournalisten Ylva Lagercrantz Spindler var där – och drabbades av en ovan minoritetskänsla i den mansdominerande teaterpubliken.

Ambitionen med festivalen - som är tänkt att bli permanent - är att stärka återuppbyggnaden av ett demokratiskt Kurdistan som i så många år har varit isolerat, men som efter Saddam-regimens fall 2003 sakta håller på att öppna upp sig mot omvärlden.

Arrangör var Kurdistans kulturministerium och evenemanget ägde rum i Suleimanyah, regionens näst största stad, med deltagare från Storbritannien, Frankrike, Norge, Sverige och Kurdistan.

Det klagas mycket på kulturtanterna i Sverige, de som oförtrutet och med hennafärgad kraft bär upp det svenska kulturlivet.

I Suleimanyah i Irakiska Kurdistan råder motsatta fenomenet. Här är det män, män och idel män som syns i teatersalongerna. Åtminstone om man ser till den gångna veckans allra första internationella teaterfestival i stan, arrangerad och sponsrad av det regionala Kulturministeriet.

Det finns förstås en logisk förklaring till denna mansdominans. De flesta kvinnor här får helt enkelt inte gå ut själva efter klockan sju på kvällen – och de som ändå kommer till teaterfestivalen har ofta med sina barn. Men även när den svenska teatergruppen Unga Klara spelar sin föreställning De jag egentligen är på dagtid, är det övervägande män med en cigg i mungipan som sitter i publiken när skådespelarna ska framföra något så exotiskt som interaktiv deltagarteater.

Som svensk är det förstås fantastiskt att se så många karlar i en och samma teatersalong. Som ser barnteater. Och som faktiskt också engagerar sig starkt: när Unga Klara arrangerar en workshop dagen efter, så leker självaste Kulturministeriets mycket strikta, manliga representanter upprymt med de masker som ensemblen har lagt fram för en prova på-stund. Och när Romeo och Julia-kören kvällen innan spelar på ett anrikt tehus – där motståndsrörelsen i form av intellektuella desertörer från armén satt och skrev tidningsartiklar i smyg på åttiotalet – så kommer det fram män i publiken efteråt och både pussar och kramar om ensemblen. Och filmskådespelaren Hama Ali Khan blir så förälskad att han springer iväg och köper upp en hel blomsterbutik bara för att visa sin uppskattning, starka känsloyttringar under en kväll där publiktrycket var så stort att ytterdörren rämnade och en glasruta sprack under den extraföreställning som spontant fick sättas in.

Att visa internationell scenkonst i ett land som för bara drygt tjugo år sedan befriade sig från Saddam Husseins terrrorstyre och blev en självständig kurdisk nation inom Irak, är en oerhört viktig upplevelse för många lokala teaterutövare som jag talar med. Men det finns också kritiker till festivalen. Som regissören Horen Gharib som menar att det inte är festivaler som behövs, utan ekonomiskt stöd för att bygga upp ett lokalt, permanent teaterliv i en region som inte får ha biljettintäkter utan är helt beroende av Kulturministeriets välvilja och bidrag.

För festivalarrangören – regissören och dramaturgen  Dana Marouf – född i Suleimanyah men bosatt i Stockholm sedan tjugo år, är festivalen med deltagare från Storbritannien, Frankrike, Norge och Sverige en manifestation för demokrati och ett sätt att återuppbygga samhället med intellektuell kraft.

Förhoppningen är att festivalen ska bli en återkommande händelse. Att suget efter nya influenser i regionens näst största stad – med bara runt fem teaterpremiärer per år – är stort kan i varje fall konstateras efter bara fyra dagar på plats i ett land som förhoppningsvis också snart spelar för en större kvinnlig publik.

Ylva Lagercrantz Spindler

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".