Välspelad dotter i ny svensk film

”Falla vackert” heter en ny svensk film som är skriven och regisserad av långfilmsdebuterande Lena Hanno Clyne. Filmen handlar om en familj med mamma, pappa och tre barn som bor på landet och som får ekonomiska problem när pappa såpaskådisen blir arbetslös. Dottern Ninni som är sexton år börjar misstänka att hennes föräldrar planerar ett bankrån. Osannolikt eller inte, filmen bygger på en verklig händelse.

Det tar inte många minuter förrän jag inser att det här är bättre än mycket annat jag sett. Inte bara i höst eller i år.

Det märks i rollfigurernas sätt att liksom ta på varandra i förbifarten - så där som man gör i en familj. Det märks i ögonkasten dem emellan och hur de rör sig i rummen. Det märks i att jag inte vet vad som ska hända härnäst och det märks i regissörens handlag - modet att frysa bilden när scener är på väg att ta slut, att skippa transportsträckor och sidoinformation, att trots att det är en sommarfilm aldrig låta kameran svepa över gula rapsfält och blåa himlar bara för sakens skull - historien är verkligen bara de guldkorn som låg på tallrikens botten. Och historian - ja, än är den ett relationsdrama, än en äventyrshistoria men mest en kärleksberättelse.

Rätt länge är det oklart vem som är huvudkaraktär - vems blick följer vi? Den nerviga olyckliga mamman eller den tysta iakttagande dottern?

Oavsett vem vi förväntas intressera oss för så är det otvivelaktigt dottern Ninni - spelad av debuterande Leyla Belle Drake som bär den här filmen. Rakt igenom, på sina sommarbruna armar. Där i hennes 16-åriga trubbiga uppsyn finns tonårstvivlet och motviljan att bli vuxen. Där finns den spirande kärleken som uppflammande rodnad på kinder och hals. Trotset i ögonen. Det är nästan så jag blir avundsjuk på dem som fått vara med under inspelningen och se det hända. Ett riktigt genombrott.

Elin Claeson

elin.claeson@sr.se