Tomboy - en tonsäker barndomsskildring

2:47 min

Tioåriga Laure flyttar till ett nytt område, och får plötsligt chansen att anta en ny identitet. Hon blir Michael istället. Och får utforska hur det är att vara en pojke istället för en flicka.Ja, det är intrigen i Céline Sciammas Tomboy som går upp på bio den här helgen.

-Vad heter du, frågar ett av grannbarnen. Och Laure svarar. Michael. Och på ett ögonblick har hon fått en ny identitet. Blivit en av pojkarna i gänget - istället för en av flickorna.

Och så får hon chansen att testa på att vara någon annan. Eller, egentligen kanske- testa på att vara sig själv, istället för att inordna sig i konventioner om hur en tjej eller en kille ska vara.

Annars är själva förvandlingen egentligen inte särskilt svår, för Laure är det där som brukar kallas för en pojkflicka. Hon gillar att klä sig i stora shorts, linnen och luvtröjor. Inte alls som lillasystern, som är en orgie i rosafärgad flickighet - med en tyllkjol som grädden på moset.

Men hur ska man göra på till exempel badutflykten? Eller när pojkarna kissar i kors? Länge står Laure framför spegeln i badrummet och granskar sin nakna överkropp efter tecken på kvinnlighet, innan hon vågar ta av sig tröjan när hon ska spela fotboll med grabbarna.

Just fotbollsspelandet är ett av privelegierna i den nya rollen. Samtidigt som hon nu, som kille, ibland måste försvara sin lillaysters ära med knytnävarna.

En lögn är dessvärre alltid en lögn, och Tomboy har en gnutta genusthriller i sig. När ska Michaels verkliga namn och kön avslöjas. Och vad ska supermysiga mamma och pappa tycka? Och grannbarnen hon lekt med hela sommaren?

Tomboy påminner en del om andra filmer och böcker med liknande tematik. Franska filmen Mitt liv i rosa, om den lille pojken som gillar att gå i klänningar. Och den mer komiska svenska Dårfinkar och dönickar, där Simone flyttar till en ny skola och, genom ett misstag antar rollen som Simon - med en mängd förvecklingar som följd.

Men Tomboy har sin alldeles egna agenda och ton. Den lyckas berätta om könsfixeringen och könssegregationen för barn utan att överdriva eller polemisera. En inlaga i den nyss uppblossade debatten om ordet hen. Och den frihet det faktiskt skulle kunna innebära om en tioåring skulle kunna slippa att definieras och styras av sin könsidentitet. Eller kanske till och med själv skulle få bestämma vilket kön hen vill vara.

Därför är Tomboy en av de absolut mest tonsäkra barndomsskildringar jag sett på länge.

Roger Wilson

Kulturnytt

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista