Stockholms filmfestival öppnar med Woody Allen

I dag öppnar Stockholms filmfestival, en gång i tiden en uppstickare och konkurrent till Göteborgs filmfestival, nu en etablerad festival med femton år på nacken. Som invigningsfilm har man valt Woody Allens nya film ”Melinda och Melinda”, hans 37:e eller möjligen 38:e film som regissör, som det står i festivalprogrammet. Elin Claeson har sett den och även bläddrat i programmet för att utröna vad det är som präglar Stockholms filmfestival i år.

En filmfestival är nästan alltid som bäst innan den har startat. Alla de där filmerna i katalogen som omnämns som mästerverk, genombrott och sensationer - de ligger där, osedda.

Vad kan vi då förvänta oss detta år? Diverse regissörsbesök, storfilmspremiärer och magplask förstås. När man väl förstått vad som är så kallade sektioner - Asian Images, Open Zone, American Independence, Northern Light… och vad som är filmer: Dogora, Kontroll, Never Die Alone Garden State… hittar man guldkorn som den danska skådespelerskan Paprika Steens debutfilm med den konstiga titeln: ”Låt de små barnen” - och inser att franska Catherine Breillat är tillbaka. Hon chockade publiken med ”Romance” för några år sedan - riktigt sex på film - ni minns. Nu är hon här med filmen ”Anatomy of Hell” och den presenteras som ”feministiska teorier och kroppsvätskor i en visuellt magstark upplevelse” - räkna med snack.

Annars är det fantastiskt att 8 kvinnor och 10 män tävlar om Bronshästen - så jämn fördelning har det väl aldrig varit. Kul också att den kända teaterregissören Maria Blom har gjort film av sin succépjäs Masjävlar. Annars kryssar jag för den österrikisk/tyska filmen ”Hotel” av Jessica Hausner, en spänningsfilm som utspelar sig på ett litet hotell i de österrikiska alperna och ”Butterfly” av Hong Kong regissören Yan Yan Mak - en kärlekshistoria om en kvinna som sentomsider upptäcker sitt sanna jag…

Så var det det där med Woody Allen då … han är alltså tillbaka och ikväll visas Melinda & Melinda. En puttrig berättelse i ett höstlövsinsvept New York, där två manusförfattare - en som skriver tragedier och en som skriver komedier - tar sig an samma berättelse - den om trasiga Melinda som en kväll ringer på dörren mitt i ett olyckligt pars middagsbjudning…

En film utan Woody i någon av rollerna borgar för en lyckad Allen-film. Här är han på hemmaplan och det blir ofarligt men kul.

Elin Claeson

elin.claeson@sr.se