Shanti Roney. Foto: Petra Hellberg.
Teater | Recension

”Tribadernas natt” tappar rytm och tempo

Maria Edström recenserar "Tribadernas natt"
1:54 min

Per Olov Enquists pjäs ”Tribadernas natt” från 1975 kan verka som beställd till detta Strindbergsår, en pjäs ihopdiktad av stoff från Strindbergs liv och inte minst hans relation till kvinnan. I måndags hade pjäsen premiär på Stockholms stadsteater, i regi av Thommy Berggren och med en oerhört porträttlik Shanti Roney i rollen som August.

”Ni har en fin liten kvinna inom er, herr Strindberg” säjer Marie Caroline David, hon den vämjeliga danska alkoholiserade tribaden som förvridit huvudet på hans hustru Siri von Essen. Enquists pjäs är full av sådana här skarpsinniga iakttagelser som han lägger i rollfigurernas munnar, i denna mycket välkomponerade pjäs vars avsikt att avkläda Strindberg snabbt röjs. Ett slags inverterad Strindbergs-pjäs alltså, en dramatiker i full kontroll som just inte låter något omedvetet bubbla fram.

Och regissören Thommy Berggren har tagit sig an pjäsen med den slags naturalistiska sanning han bekänner sig till, i Anna Asps vackra naturtrogna och mörka Dagmar-teater i Köpenhamn fylld med backar av öl av känt danskt märke där man ska repetera ”Den starkare” efter att Fröken Julie förbjudits.

Men av någon anledning tappar uppsättningen rytm och tempo, kanske i ett slags premissomkastning. Här förefaller gestalterna ha samlats för att i första hand ha en uppgörelse och inte för att repetera en pjäs vilket gör det hela märkligt spänningslöst. Rollgestalterna befinner sig, på nåt vis orörliga, där i sina känslotillstånd och säjer sina skarpsinnigt genomskådande repliker. Strindberg själv har på otaliga vis redan gestaltat vilken fin liten kvinna han har inom sig, men han skulle aldrig låtit någon säja det.   

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".