Julia Dufvenius, Erik Ehn och Hannes Meidal. Foto: Roger Stenberg
recension | teater

Ett utmärkt dockhem på Dramaten

Maria Edström recenserar "Ett dockhem"
1:18 min

Lite småfräckt är det av Dramaten att sätta upp Ibsens ”Ett dockhem” såhär under Strindbergsåret, stycket var Strindbergs hatpjäs nummer ett, den gjorde succé och var feministisk. Pga av oenigheter hoppade regissören Kjersti Horn av i sista stund och föreställningen togs till premiär av Benoît Malmberg och ensemblen.

I en renskalad vit kub och på ett sluttande plan i Jan Lundbergs scenografi utspelas ett hårddraget och komprimerat dockhem där den krassa materialismen råder. Julia Dufvenius slugt oskuldsfulla Nora vill ha ”massor med pengar” och hennes skuld och förfalskade underskrift är centrifugen som alla sugs in i; Thérèse Brunnanders fru Linde som helt överansträngd måste söka sig ett arbete, Zardasht Rads utstötte och utpressande Krogstad som en gång suttit i samma båt som Nora, Hannes Meidals smärtfyllt älskande Doktor Rank och så Erik Ehns Torvald, en totalt sadistisk patriark i en ung bankchefs uppenbarelse. 

Följ pengarna alltså i denna stiliserade och hårdkokta uppsättning som blir väldigt effektiv, bra och otäck. Däremot blir slutet lite mysko, helt plötsligt blir Nora så samlad och avklarnad och Torvald så stukad. Hon hade gärna fått slåss och skrik-gråta sig iväg som en ägodel på rymmen. För i den här utmärkta uppsättningen har det vidunderliga som Nora hoppas på, det att kärleken skulle vara viktigare än pengarna, känts mycket långt borta.    
 

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".