Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på https://kundo.se/org/sverigesradio/
Theatertreffen i Berlin

Provokation, politik och estetik

Publicerat fredag 18 maj 2012 kl 09.09
Anneli Dufva: "Jag räknar till 15 nakna kroppar på scenen"
(2:35 min)
1 av 3
"John Gabriel Borkmann". Foto: Anneli Dufva
2 av 3
"John Gabriel Borkmann". Foto: Anneli Dufva
3 av 3
Skådespelarna börjar klättra över publiken i "John Gabriel Borkmann". Foto: Anneli Dufva

I maj varje år är det en högtidstund för teaterälskare. Då pågår nämligen under flera veckor Theatertreffen i Berlin. En festival som samlar det allra bästa från scenerna i det tyska språkområdet. Anneli Dufva är på plats i Berlin och började med att hamna mitt i samtiden:

Theatertreffen  vibrerar ofta  på den gräns där provokation möter politik möter estetik.

Vilket inte minst gäller de två Ibsenuppsättningar som valts ut i år och som på olika sätt speglar vår tid.

Det är Theater Bonn, som spelar Ibsens En folkefiende som om den vore en nutidsskommentar till frågorna om massa och makt, sanning och demokrati…Man går så långt att man citerar Anders Behring Breivik i programbladet; hans egna kusligt skeva ord om hur han osjälviskt offrat sig för en större sak.

Men glasklar blir väl varken läsningen av texten eller den rätt tillgjorda föreställningen, som naturligtvis innehåller både sångnummer och 70-talsglasögon – två säkra tyska teatermarkörer.

Bättre blir det och  ännu längre går man i Theatertreffens hetaste uppsättning i år; samme Ibsens Johan Gabriel Borkmann: en evighetsföresällning utan slutttid, där man kan komma och gå som man vill, som längst har den visst varat i 17 timmar -  ett norsk-tyskt teaterexperiment som är på en gång splatter, disneyland, skräckromantik – en fyrdimensionell  installation med video, ett fantastiskt ljudarbete, en sorts serietidningsestetik som är utlevande, vulgär, jobbig och fruktansvärt rytmiskt och skickligt genomförd.

I den flyter det falska blodet som man sprutar med flaska och jag räknar till 15 nakna kroppar på scenen – kroppar som pjäsens övergivne son skjutit ned i väntan på pappa,  som en stor mission.

Ja, denne scenens Breivik talar med bebisröst, har Wagner på tröjan och håller gärna fram sitt kön, på olika sätt.

Men – jag vet inte hur det slutar, vet bara att när jag motvilligt var tvungen att gå, efter fem timmar, då hade de 15 nakna kletiga kropparna rest sig och börjat  klättra upp över oss i publiken…

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".