Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på https://kundo.se/org/sverigesradio/
recension | film

"Cabin in the Woods" liknar ingenting och allting

Publicerat måndag 21 maj 2012 kl 07.46
Hannes Fossbo '”The Cabin in the Woods' är oavbrutet fängslande och förvirrande"
2:37 min
Stonern, quarterbacken och cheerleadern spelas av Fran Kranz, Chris Hemsworth och Anna Hutchison.Foto: Lionsgate/ Diyah Pera.

I Helgen var det svensk biopremiär för den amerikanska filmen ”The Cabin in the Woods”. Den har den beskrivits som en gränsöverskridande skräckfilm som utmanar  sin egen genre: det är inte för inte som filmens undertitel lyder ”you think you know the story”. Filmen är skriven av  Joss Whedon, mannen bakom ”Buffy the Vampire Slayer ” och  Drew Goddard, den senare  står även för regin.

Det börjar med att ett par uttråkade men rappkäftade karlar står vid kaffemaskinen i ett källaraktigt kontor och snackar om att kvinnor är jobbiga. Som på vilket kontor som helst.

Så plötsligt: vi lämnar vi tjänstemännen och panoramaåker över stora amerikanska förortsvillor. Och till lyckliga och hjärndöda gitarriff introduceras  ungdomarna som ska spendera helgen i the cabin in the woods.

Man känner igen deras arketypiska karaktäristika inte bara från andra skräckfilmer, utan från alla amerikanska collagefilmer: Vi har en quarterback, en cheerleader, en stoner, en oskuld en sån, en sån och en sån… och enligt skräckfilmsreglerna ska de alla dö. En efter en. Och även om tonåringarna i den här berättelsen utrustats med mer självdistans än brukligt så känns det som att det här har man sett förut. 

Men det här, har man inte sett förut.

”The Cabin in the Woods” är en hommage till skräckfilmen med så många blinkningar till figurer och platser genrens historia att man blir lite yr. Men trots det så liknar den egentligen ingen av sina föregångare.

För det var det med kontoret. Vad var det för slipsklädda farbröder egentligen och vad har de med historien att göra? En hel del, så mycket förstår man direkt, men exakt vad dom gör och varför, är länge höljt i dunkel. Och det är det som håller intresset för filmen vid liv.

För att man springer från Zombies som jagar en med yxa säger sig självt, men det  engagerar bara till en viss gräns och inte i en och en halv timmes tid. Men hoppen mellan den rationella kontorspersonalen och det ystra slaktandet i skogen gör ”The Cabin in the Woods” oavbrutet fängslande och förvirrande.

Och med garden nere kan man inte värja sig varken mot filmens många överraskningar eller mot den förlösande finalen som chockträffar i rakt i solarplexus och i hjärnans skrattcentrum.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".